Hoppa till innehållet

Sida:Förarbetena till Sveriges Rikes Lag 7.djvu/118

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
104
UTLÅTANDEN ÖFVER LAGKOMMISSIONENS

förmäles, att när det ähr wardt för eenom, bör det wara wardt för allom, som framdeles klandra kunna, och elliest skulle det lända äganderätten till förklening, då man sin jord försällia behöfde; alltså 2:o der emot synes skäligt, att uti senare börden, der jorden försällies, böre the senare bördemän deras rätt förbehållen wara.


Cap. 6;

§ 1. Pröfwes thet skäligit, att den, som köper bördejord, skall innan natt och åhr gifwa det rätten tillkänna; altså infaller der jemte det betänkiande: hwad rätten wara skall, om sådant efftersätties. Och som kiöpt och ärfd jordh skole upbiudas uppå 3 laga tingh, hwaremot skall klandras innom natt och åhr, ifrån första upbudet, hwilket kan procederas, där 3 laga ting om åhret hålles; men i Österbotten och Norrlandh sampt andre orter, där landsens beskaffenheet och angelägenheet eij tåhl mera än 2 tingh, såsom det och, af uhrminnes tijder, der haar practicerligit warit, synes i consideration komma, att om laga upbudh och ståndh skulle tillijka aflöpa på ett åhrs tijdh ifrån första upbudet, då kan eij mera än 2 uppbudh hållas inom fatalia, till laga fasta; men om 3 upbudh skole wara nödwändige, måste här i landzorten fatalia, till fasta och klander, på 1½, åhrs tijdh, eller till 3 ordinarie ting uthgåå.

§ 5. Förmäles, att där hemman å landet eller huus i staden eij skifftas kan, skulle den niuta förträde så på landet som i staden, som mäst tarfwar, eller tillförenne eij fullsitten är. Uthi sådan måtto, förekommer den underdånigste påminnelse, aff Kongl. resolutioner och praxin, att den, som hemmanet å landet wähl förestådt, då äldre bröder och systrar eller deras barn det öfwergifwit, må hafwa förträde framför andra, att tillgodo niuta det beswär och arbete, han anwändt, till hemmanet: wedhmachthållande, hälst der som ett swagt hemman ringa haar kunnat löhna omaket och beswäret.

§ 10. In fine föresättes 50 dahler sm:ts böter för den, som, enär fasta godz klandrat warder, tager mera penningar igen, än han sielf uthgaf; uthi sådant måhl synes komma i consideration, att som uthi små städer sälies huus och jordh af ringare wärde, än desse 50 dahler sm:ts böter, om icke sådane böter måge proportioneras til qvantumet, af det, som öfwertagit ähr, eller till dubbelt mera.