Sida:Förarbetena till Sveriges Rikes Lag 7.djvu/119

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
105
FÖRSLAG TILL JORDABALK 1695
Cap. 12.

§ 7. Där hele siön, så diupare som grunnare watn, är rålagt rundt omkringh, och der effter skattlagt, sampt gammal häfd åkommit, där synes allmenningz fiskie intet rum hafwa, ty där alt är skifftat, kan intet wara allment, utan wed hafsstränder, som ifrån bohlbyjarne aflägne ähre, der kan stråckfiskie allment wara. Der någon hafwer sin jordeteg till siös, hwilken tillandas af det fiskewattn, som utan före samfält ähr, uthi byjamåhlet, och andra grannars tegar så belägne ähro, att dhe lijtet opgrundas, där synes i betänkiande komma: 1:o om det samfälte fiskerijet, igenom opgrunnandet, aldeles förwanskas, eller om det öfrige wattnet, utom opgrunningen, ännu fiskeligit ähr, der synes skiäligit, att hwar behåller det hans tegh tillandas; men 2:o der ett stort land opgrunnas af samfälte fiskiewatnet och tillänningen till een skickelig jordehäfd kan fördelas, där må skiffte skee, doch een ringa tilläningh må hwar wedh sin tegh behålla, sedan by är till jämförsell kommen, och kan skatten effter egendomen jämkas.

§ 9. Uthi Finn- och Norrlandh, der sochnar eij äre åthskilde medh råår, kommer i consideration: om the skole effter öre och örtugh, eller i midiomark, som här till emellan älfwarne, där sochnarne belägne äre, haar practicerligit warit.

§ 10. Sombligstädes, där byjarne på högden belägne ähre, åfwanföre siöarne, kan intill tompten åker, engh, röörtegar och siö på hwar annan föllia, doch på alle orter kan eij practiceras, att åkerråå medh tomteråå öfwerenskommer, effter som åkertegarne äre månge och wijdare än tompterna, eij heller komma engestegarne med åkertegarne öfwerens, der muhlbete, berg och moras dem åtskilia. Åfta haar och een bohlby, där lijtet engesbohl ähr, sine mäste ängiar innom annat byjemåhl, och upå slättmarkerne, wedh store elfwer, liggia tompt och åkrar näst intill åbröstet, men ängiarne afsijdes emot skogen.


Cap. 13.

Till att bijbehålla richtigheet medh råågånger, och att förekomma widlyfftige trätor, synes skähligit: att hwart åhr een gång eller twå emellan sielfwa interessenterne hålles ägande syyn öfwer rågånger, effter som rååstenarne åffta, utan menniskiors förwållande, af biörner i skogen förskingres, sammaledes af träns windfälle röras