till hospitalet och dhe fattige. Och som det förra Kongl. placatet, som emot sådane kiöp och förpantningar stadgat är, således af månge uttydas, att den köpte eller förpantade jorden utan lösen bör tagas tilbaka, hwarigenom sälljaren offta har behållit både ägendomen och penningarne; ty synes oförgripeligen den moderation wid alle dombstohlar i sådane fall (som för detta skedde äro) böra anbefallas, att köparen, som intet så noga warit underrättad om lagen, och bona fide handlat hafwer, må af sälljaren eller hans arfwingar, om the finnas och äre solvendo, få sina penningar igen.
Ad cap. 5 § 4. Det synes, som skulle denne § beqwämligen kunna införas i andra capitletz 1 §, hwarest ex professo talas om sådan jord, som effter egit godtycke eij förhandlas eller bortbytas må.
Ad cap. 6 § 2. Om rätta bördeman är så långt bort boendes eller wistandes, att en fattig man eij kan eller förmår med twenne goda män beskicka och hembiuda honom den ägendomen, som skall, eller om han inga bekanta äger på den orten, som bördemannen sig uppehåller, hwilka han tillijta kan att hembiuda ägendomen, huru då förhållas skall? Om icke den ene rätten med skrifwelse till den andra, dock på requirentens omkostnat, bör hielpa en sådan sälljare tillrätta uti hembiudningen? Om säliaren fuller weet sig hafwa någon slächtinge inrijkes, som lefwa torde, men intet förnimma kan, hwarest han sig uppehåller och wistas, huru då förhållas skall med hembiudningen? Om bördemannen har sig uthrijkes neder satt under främmande härskap att boo, bör således hembiudas som en annan inrijkes boendes och niuta förmohn för en inrijkes boendes bördeman, som är längre bort i slächten, enär han inflyttia will?
§ 5. Twenne bröder åstunda att börda en egendom, den deras farbroder försåldt hafwer, och borde så lösa halfft hwar. Men ägendomen är allena en mans höfwa. Den äldre broderen söker förträde, effter han äldre är, och har förträde och option för den yngre i arf. Den yngre will lösa framför den äldre, effter han mäst omtränger, och den äldre är tilförne fulsuttin. Men den äldre wil intet mista sin bördzrätt, utan häller afstå den lägenhet til broderen, som han sig tilförne sielf kiöpt, emot en skälig betalning, skattandes farbroderens försålde ägendomb för sig beqwemligare eller nyttigare, huru då förhollas böhr?
§ 9. Denna § synes involvera en antinomie emot det andra
