2) äfwen tyckes det swårt för den, som tillträder, att förre bonden får lof sittia honom i wägen till den 1 Maij, på den händelsen han eij hade något hemman att flöttia på, hwilken brist offta skier af försummelse och wårdzlösheet, som han torde sielf umgiälla, och icke den, som inflöttia bör, och sig om hemman har försedt, hwarwidh och achtas, att på många hemman eij finnes flere huus än nödwändigt fordras för den bonden, som tillträder, att flere huushåldh der uthan des skada eij tillåtes kunna, sedan han dijtflödt är; 3) blir och en mächtig oordningh dermedh, att som när flöttningen skier, den ena fölljer effter den andra, så skall den bonden, som inflöttia borde, hindras afträda sitt förra hemman, och således den 3:die och 4:de, som det åhret omskiffta skulle, och sådant blott för den bondens försummelse, som sig om hemman ej i rättan tijdh försedt.
19 Capit.
§ 6. Finnes att crono och frälsebonden skohla föhra dheras afradh till den ohrt dem förelagd warder, där doch tillförende skattebonden är tillåtit att föhra den inom lagsagan. Påminnes härwidh, att detta synes wara twärt emot Kongl. Maj:tts reglemente effter cronobondens wilkohr giöres där altijdh lindrigare än skattebondens, men här blir dee swårare. Emedan den, som cronobonden har på indelning, eller hwarjehanda sätt, kunde i förmågo af denne lag påläggia honom föhra afraden till wijda aflägen ort, sig till profit, men bonden till skada och således aldrig låta sigh benöija med dhe 9 daler k:mt i ondh tijdh, som reglementet föreskrifwer. Ut supra
4. Utlåtande från Nyland.
Widh Iordabalken, som den till lagens öfwerseende och renoverande, af Hans Kongl. Maij:tt i nåder förordnade, Kongl. commissionen upsatt, ähr detta underskrefnes, dhe nu der om i Hellsingfors tillsamman warit, underdånige och oförgripelige påminnelser.
