Sida:Förarbetena till Sveriges Rikes Lag 7.djvu/138

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
124
UTLÅTANDEN ÖFVER LAGKOMMISSIONENS

§ 2. Såsom af then Förordning heruthinnan giöras, att om fader eller moder tilltränga, sedan the inga löösören hafwa, sin iordh och huus för sin föda uthgifwa, då äga the sine barn den tillbiuda, och af retten föreläggia låta, huru mycket hwart åhr till förtähring skall gifwas, synes föllia, att fader eller moder eij skulle fritt stå, enär dhe helst wille och fast intet trångmåhl woro, sällia sin iord, men af capit. 4 § 6 eij annat slutas kan, ähn är det tillåteliget sällia sitt eller sin hustrus fäderne eller möderne, altså och emedan den quæstionen ägaren och arfwingar emellan, hwilka kiöpet för deras nytta skull, och att dhe hade att ärfwa godset, om det behållit och osålt woro, sökia att hindra, offta förekommer, ty skulle det wara nödigt något liusliget derom att förmähla, och stadga, och om något barn är så owilligt emoot sine förälldrar, att det dem eij, då dhe ingen iord eller ägendom hade derföre att gifwa, men barnet likwähl woro af förmögenheet, föda will; hwad straff och böther det derföre undergå bör, emedan dehls kunna finnas så obenägne, att dhe eij med mindre der uthinnan rättas kunna. Och är här eij omformält, af hwad egenskap aflingejordh bör wara, som och synes nödigt att uthtryckias.


8 Cap.

§ 1. Effter som det offtast twistas emellan pante- och iordägande om wärdet af dhe godseränttor, som panteägaren åthniutit, enär det kommer dem emellan der om att liqvideras, och tillsees om panteägaren mera eller mindre ähn dess tillbörlige interesse åthniutit, prætenderandes den eene cronowärdering i ond och god tijdh, och den andre werdering effter hwarje tijdz markgång, stadz eller häradz, der godset är beläget; dy woro oförgripeligen nödigt, att herwid något derom kunde inryckias, domaren så wähl som parterne till effterrättelse.

§ 8. Stadges, att dhe creditorer, som eij hafwa förr ähn den gieldskylldige blef dödh, eller week undan, låtit sine fordringar inteckna, skohla wara alle lijka till ägendomen berättigade, enär den samma dem emellan dehlas skall, och briste mark om mark, om det

eij tillräcker; men det kan och hända, att någon creditor, som eij så tijdigt kunde wara underrättadt om den skylldiges afgång, framkommer, sedan een sådan dehlning dhe tillstädeswarande emellan skiedt, huru bör thet tå med honom förblifwa?