byrdemans rätt, och förekommande aff dhen mästbiudande, byrdabudh warit ändrat wijd jordz lössn till ett wist, nembligen ena marck skiärt silffwer för hwarie örtug, hwilket för hwart hemmans olijka jordmons bördighet och andra lägenheter, ähr i dhen senare lagen afskaffat, och mätismannaordom underkastadt, till den enda, att werdet må swara emoth jordens godhet och nyttigheeter; nu kan åffta hända, att den, som ähr ägare aff arff-fallen och byrdkiöpt jord, försällger antingen för sin nödwendigheet och fördehl, eller aff missundsamheet och afwund från rätta byrdeman sin jord uthom byrd, högre än dhen kan effter mätismannaordom wara wärd, och rätta byrdeman skulle kunna den inbyrda före, hwari genom arff-fallen jord kan lätteligen komma uthur byrd, och mången, som icke hafwer så stora medell, måste gå denna sin förmon af bördzrätt qwitt; fördenskull synes efftertenkeligit, om byrdemän skola angående sin byrdzrätt utheslutas ifrån mätismannaordom, som lag och Kongel. förordningar både wijdh arffwejordz kiöpande, såsom och wijd uthmäthningar och werderingar här till enteligen fordrat och påbudit, och förbindas att gifwa så mycket som en annor uthom byrd wehlat biuda och giffwa. Och emädan sådane casus kunna wijdh rätterne förekomma, att kiöpare och byrdzmän blifwa sins emellan twistige, om dhet försålde godzet, som aff sätherij och strögodz bestå kunde, må till någon deehl inbördas, eller och bördzmannen wara förplichtat alt hwad tillsammans såldt ähr, att inbörda, altså påminnes i underdånighet, att herom något wist kunde stadgat bliffwa.
6. Dhet förefaller icke sällan, att ett ifrån byrdemans hemwist aflägit jordegodz kan uthan hembiudande gå till sahlu åth någon uthom byrd, och enteligen lagfaras, innan rätta byrdeman får om slijkt någon kundskap, hwarigenom han måste lembna sin byrdzrätt i oskyldas händer, uthan wijdare påtahlan; hwarföre till att stämma och förekomma sådant, som närmaste byrdemän komma att lijda igenom, synes oförgrijpeligen nödigt, att hembiudande må så wehl skee å landet som i staden, hwarest sälliaren ähr effter dhet 6 cap. § 2 plichtig hembiuda sin jord till nästa frender och naboor, och bör, som i den 16 § förmäles, eij heller fastebreff i staden uthgifwas, förän hembudzmän hafwa sin förrättning munt- eller skriffteligen inför rätten tillstådt och betygat; hwilket så mycket nödwändigare synes böra skee å landet, att innan fastebreff medhdelas, sälliaren må för
