rätten framthee bewijs, att han sin arffwejord till nästa byrdeman hembiudit; som tompt i staden icke synes wijd arfftagande göra tillfyllest och wara så fast som jordegodz å landet, eij heller länder den jord, som i staden sällies, familjen till så stort förfång, som dhen uthom byrd å landet sälges, hälst emedan termin ähr nu så mycket kortare satt, att fastebreff kan wijd uthgåandet aff natt och åhr effter första opbudet medhdelas, dher laga stånd ähr härtills räcknadt natt och åhr effter dhet tredie eller sidsta opbudet.
7. Dhet gifwer fuller dhet 9 cap. § 1 wijd handen, att tree å hwarthera wägnar föruthan häradzhöfdingen å landet skola wijd mäthning och uthsökn werdera, och i staden werdering skee aff borgmästare och rådh, hwarmed, om enthera parten icke nöjes, må annan och tredie werdering sökias; men hwem, som den andra och tredie werderingen öffwerwara skall, sedan dombhaffwanderne hwar i sin jurisdiction giordt wijd den första werderingen sin förrättning, bliffwer icke förmählt. Fördenskull oförgrijpeligen wehl wore dher något i lagen infördt bleffwe, huru med dhen andra och tredie werderingen procederas skall.
8. Om den i forna tijder wijd kiöp brukelige plägesed medh handsträckning kunde i acht tagas, som dhet 10 cap. § 1 förmähler, att dhen inför rätten till affhandlingens desto större säkerhet skee kunde, synes fuller wehl wara; men såsom åffta hender, att kiöp, bythe och gåffwor skee aff högförnähme och aff fierran dherifrån tingsstellet wistande persohner, eller ock aff andra, som till handsträckiande inför rätten icke kunna, nähr påfordras, sig infinna; altså föranlåtes man dhen underdånige påminnelse härwijd giöra, om icke wijdh sådan händelse kan wara nog, att afhandlingen bliffwer i trowärdige witnens närwaru med sälliarens nampn och signete bekräftat. Så synes och någon underrettelse nödig wara, ifall slijk handstreckning bliffwer faststält, huru förhållas skall, dher någon som effter lag och kongl. förordningar bliffwer pålagt att taga lösn, icke wille dertill samtyckia, fastän betalningen wore honom tillstält, om fastebreffwetz uthgifwande kan derigenom då förhindras?
9. Till dhet 12 cap. § 5 hafwer man om jordfaste och orörlige stenar i underdånighet att påminna, dhet dhee icke måge för laglige rååmerken skattas, medh mindre att dhee ähre nampnkunnige.
Desse ähre dhee fåå underdånige påminnelser, som wij till denne
