Sida:Förarbetena till Sveriges Rikes Lag 7.djvu/179

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
165
FÖRSLAG TILL JORDABALK 1695

skogzlega, ware sig emoth lott eller lega, wara alldeles förhuden, effter Hans Kongl. Maij:tts nådigste resolutioner så i gemen som serskildt för någre herader i denna orthen; doch så att Hans Kongl. Maij:ttz betiänte och flere uthom bondeståndet icke der under begrijpas motte; uthan deras uppsåth fast mehra ansees, som sine hemman med dijkande, rödjande, och flere bekostnader sökia att excolera, och till åker, engh eller muhlebetz ränsande och förbettrande förorsakas att i mangel af tiänstefolk betiäna sig af andra, och dy dem med een sådan recompence af lott bemötha, som de med dem kunna öfwerens komma.

Warandes såledz detta, som man i anledningh af denna orthens beskaffenheet understådt sig oförgrijpeligast att påminna, som doch alt med underdånigste devotion Hans Kongl. Maij:ts nådigste behagh och den högloflige Kongl. Commissionens högmogna omdömme medh skyldigste wyrdnat submitteras. Wijborgh den 31 Aug. A:o 1695.

Arfwedh Stierncrantz.
Jac. P. Tawaststierna.
P. Fremling.
P. Theslef.


12. Utlåtande från Västerbotten.

Anno 1695 den 19 Augusti woro effter Hans Kongl. Maij:tz wår allernådigste konungz befallningh till högwällborne herr grefwen och landshöfdingen, herr Gustaf Douglas till oss ankombne skrifwelser, uthi Pitheå nya stadh wij undertecknade sammankombne, att öfwersee den hijtskickade nya Jordabalken, och befunno oförgrijpeligen härwedh fölliande påminnelser upsättia, nembl.


2 Cap.

3 §. Emädan uthi denna 3 § förmähles, att skattskylldigh jordh må eij styckietahls ifrån bohlbyn försällias eller förpantas; dy förfrågas, om een skattebonde, som mehra ägor possiderar, än han kan eller hinner bärga och skiötha, i åker och engh etc., icke må hafwa macht deraf sällia till sin granne, som mindre ägor hafwer, än 1/4 mantahl, och dhet behålla oqwaldt för jordeplacatet, enähr han på sigh tager een proportional skatt deraf, på dhet bägge hemmanen kunna således blifwa desto bättre conserverade, emädan här i