Wästerbottn ähre månge hemman för een särdeles röök, och bestå al ringa ägor, hwar igenom dee lätteligen kunna råka i ödesmåhl, och många igen, som mehra ägor ägha, än de förmå bruka och uthlagor före præstera, torde deslijkes falla i ödesmåhl.
3 Cap.
1 §. Förmähler, att mäth eller uthsökningh skall och wara dhet siette laga fångh, hwilket hafwer sin grundh uthi det 7 cap. uthi gamble lagen Jordabalken; nu förfrågas, huru wijda sådant kan practiceras emoth Kongl. Maij:ttz Iordeplacat, som uphäfwer all pantt, som wijdare förmähles uthi deth 8 cap. § 1 sampt i det 10 cap. § 1 om fastebreef på bythen, och annan laga fång, undantagandes uhrminnes häfdh.
4 Cap.
§ 5. Förmähler, att om den jordh, som fader eller moder ärfwer effter sina barn, försällies till någon annan, tå skall bördemannen hafwa macht jorden att åtherlösa, uthi hwilkens bördh och ätt hon kommen ähr. Der nu samma jordh wore af skylldh eller oskylldh kiöpter, och han i medlertidh låtitt den lageligen upbiudas sampt fastebreef derå ehrhållit; nu frågas, huruwijda sälliarens erfwingar, hwilkas bördh det tillförne warit, må hafwa macht sådan jordh klandra och igenlösa, uthan synes fast mehra skiäligt, att kiöparen, som dermedh lageligen procederat, bör den behålla, och tå blifwa hans bördh, och successive des erfwingars.
5 Cap
§ 1. Här wedh synes fordras denna påminnelsen, om twänne grannar giöra jordebythe sin emellan för begges commoditet skull, warandes dermedh benögde och sökia laga fasta derå; om sådant icke bör confirmeras, eller i förmågo af jordeplacatet förwägras, i fall någon af deras erfwingar skulle derpå giöra klander, hällst emedan deth och så ähr ett af dee sex laga fångh, och den bytte jorden ickie blifwer undan bohlstaden alldehles abalienerad, uthan jämbngodh jordh i stället gifwen
6 Cap.
4 §. Förmähler, att aflinge jordh uthom börd å landett och frij tompt i staden äger bördemannen och naboe ingen
