Sida:Förarbetena till Sveriges Rikes Lag 7.djvu/200

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
186
UTLÅTANDEN ÖFVER LAGKOMMISSIONENS

I den 8 § gifwes the omyndiges arfwingar tillstånd inom natt och åhr inbörda theras jord, som sålder är, när the genom döden äro afgångne, innan the äro blefne myndige, men som owist är, hwarifrån desse fatalier af natt och åhr skola begynnas eller rechnas, antingen ifrån den dagen, som den omyndige dödde eller ifrån den dagen, som den omyndige fylt sina laga åhr, om han lefwat, altså är dhet nödigt, att i lagen sådant uthsätties.

I anledning af den 9- § synes oförgrijpeligen kunna påminnas, att naborätten i städerna någorlunda kunde restringeras, så att den stadzinwåhnare, som har sitt goda uthrymme, intet må underslå sig flehra tompter, än han nödigt kan behöfwa, att afhindra andra. Jämwäll är thet nödigt, att lagen förmähler om naborätten bör rechnas och gälla i egna wreeter, täppor och intäckter på stadzens grund belägne; i lijka måtto när een gård i staden sällies, hwarunder een wreet och täppa hört, som till een annan än den, som gården kiöpt, försällies, om den, som gården kiöpt, icke må hafwa macht samma wreet och täppa, som under gården tillförende leegat, inlösa såssom genom naborätt ex fictione juris.

Effter den 10 § får ingen wid 50 dahlers straff taga flehra penningar för ett jordegodz af bördeman wid inlösen än han sielf uthgifwit; men när någon sig tillhandlat andras fordran, som fasta ägor äro pantsatte och intechnade emoth, för halfft mindre wärde än the äro pantsatte före, så kan frågas, om bördeman skall hafwa macht jorden inlösa för samma penningar, som den senare uthgifwit, eller om han måste inlösa jorden effter som hon kostade den förra, som henne i sin giäld tagit.

På dhet den, som söker inbörda fasta ägor å landet eller i staden, intet må bruuka therwid undersleff, att mehr betiäna andra än sig sielf, är wäll förordnadt i den 11 §, att han skall them i 6 eller 3 åhr behålla, men som äntå på hwarjehanda sätt bedrägerij therunder kan förelöpa, så synes bäst wara, att när någon skiähligen misstänkt warder willia med inlösn betiena andra, att een sådan pålagd warder med sin eed sig förklara, uthi hwad opsåt han inlösn giör.

I den 14 § förordnes, att den, som sällier twenne een jord, huus eller tompt, skall rätta den första kiöparen alla skadan opp, om den senare af sina skiähl blifwer wid kiöpet, men om den första blifwer wid kiöpet, förmäles intet, att sälliaren skall fylla den sennare skadan,