Sida:Förarbetena till Sveriges Rikes Lag 7.djvu/201

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
187
FÖRSLAG TILL JORDABALK 1695

som doch synes böra skee, hälst när den senare kiöparen intet weetat af den förras kiöp, eij eller hafft med sälljaren någon collusion eller sammanstämplan, uthan bona fide handlat. Antingen the bötter, som uthsätties i denna punct, äre ährorörige eller eij, synes nödigh uthnembnas.


Cap. 7.

I den 1 § stadges, att om någon will bortskiänkia sin arfwejord på landet, så må han thet till hwar tijende penning giöra. Detta löper emoth den allmenna reglan, att ingen hafwer wåld gifwa undan sina arfwingar huuss, gård eller jord, uthan att arfwingarna må thet åtherlösa under sig, som thet 19 cap. Erfdabalken Stadslagen säger, hwilket förbehåll synes böra här tilläggias.

I den 2 § förmäles, huru som barn böra föda sina föräldrar, när them ålderdom eller fattigdom händer; nembligen att äldsta barn äger först föda, sedan effter som the äro åldrige till; men dhet synes, som brödren borde i detta stijga fram om systrarna uthan anseende till ålderen, effter brödren hafwa besittningsrätten af dhet fasta framför systrarna och eliest erfwa dubbelt emoth them. Här kan och frågas,

när föräldrarne intet willia reesa emellan barnen att sig föda låta, om them icke må fridt stå, att gifwa sig till sytningz hoos hwilkenthera barnet them behagar, och all sin egendom theremoth samma sitt barn opdraga. Når föräldrarne hwarken jord eller lössöro äge, så skola barn, som förmå, them oppehålla uthan wedergällning; härwid synes böra tilläggias, att om the oförmögne barnen sedan komma till bättre willkor, böra the likwäll effter sin andehl wedergälla them, som underhållet giordt. Här borde ock straff föreläggias the barn, som af mothwilligheet wräka sina föräldrar och them intet underhålla willia.

I den 3 § säijes, att barn och arfwingar ingen åthalan hafwa till den jord, som för föräldrarnes föda opgången är till oskylda, när the wid anbudet nekat; härwid synes nödigt, att uthsatt warder, huru dhet anbud bör skee, som så skall stängia them ifrån jorden, och lärer dhet intet på annat sätt kunna låta sig giöra än genom opbud wid tinget, som thet 31 cap. jordb. L.L.. förmäler, ty i fehl af opbud och laga stånd, lärer bördemän winna inlösen, så frampt dhet icke tydeligen uthsatt warder, att opbud och laga stånd härwid intet fordras.