I den 10 § synes nödigt, att uthsatt warder, huru nyttan af panten skall rechnas emoth låhnet, så att een lijkheet kan seijas wara achtad ther emellan.
Uthi den 11 § förordnes wäll, att ingen må sin i händer hafwande pant till nytta och werde förringa, men intet uthsätties, huru een sådan skall straffas, som nyttiar och nötar panten.
Uthi den 14 § står, att een domare intet må pantsatt jord för een annan opbiuda till sahlu, för än bewijst är, den samma ifrån sin förra pant wara löss; skeer dhet, wari krafftlöst, och niute intechnade panthafwaren sin laga förmån, oachtad fasta åkommit wore; här kan frågas 1. om panthafwaren icke sielf bör bewaaka sin rätt under opbuden, och om han det icke giör, hafwe sig sielf att skylla; 2. om tregge åhra häfd effter fasta här intet gälla skall; 3. om med pant samma beskaffenheet är, så att een domare eij eller får andra gången intechna någon pant, som han weet för een annan reedan wara intechnad.
Caput 9.
I stället för föruthan häradzhöfdingen i den 1 § synes klarare kunna stå iempte häradzhöfdingen, ty att ordet föruthan kan äfwen förstås om hans uthslutande, ther doch meningen lärer wara, att tree män på hwarthera sijdan iempte häradzhöfdingen skola förrätta werderingen.
Uthi den 4 § förmähles, att när den skyldige eller dess arfwingar, hustro, omyndige barn, wetwillinge etc. intet will eller kan något Wist uthnembna af thet fasta, så gånge först dhet fasta i staden, tompt och så huus etc., doch den skyldige eller hans hustro, barn och förmyndare altijd wahlet, hwad han eller the mista willia förbehållit. Här kan frågas 1. om med tompt i staden, som sätties för huusen, är tillförstående den tompt, som gården eller huusen äro bygde på, eller någon obygd tomptetäppa och wreet, eliest tyckes huusen böra först gå till uthmäthningz innan tompten; 2. om den reservation i sluutet, att altijd den skyldige och hans arfwingar wahlet skall wara förbehållit, hwad han mista will, är tillförstående, att wahlet iembwäll sedan uthmäthningen efter denna ordningen är skedder skall ändå wara them förbehållin, då nödigt är att uthsätties, huru länge dhet wahlet skall stå honom öppet; eller om detta är tillförstående såssom. een repetition af thet, som i begynnelsen sades, då nödigt wore, att
