sälljaren skall hafwa een stillatijgande hypothec i den sålde gården eller godzet, intill fasta åkommit, men sedan intet.
Ad § 3. Äre flehra hemulsmän än een etc. Här kan twiflas, huru wijda thetta kan gå, ty Östgötalagen å Egnasalu säger, att tredie man må eij å hemul lijta, uthan wäria.
I den 4 § förordnes, att om någon winner jord å landet, huuss och tompt i städerne för afradzdag eller fardag, så äger han niuta räntan eller hyran af den för dhet åhret, men thet synes ett stoort skilliefång willia wara, huru och på hwad sätt jorden åtherwinnes med dom, och måtte detta wara till förstående om den, som eij rätteligen till sådan jord, huuss eller tompt är kommen, hwilket tydeligen uthsättias kan.
I den 6 § synes the orden och han söke sin man wara onödige och mehra förmörka än förklara meningen.
I den 8 §, ther som tahlas om tree åhrs häfd, sluutas, att jungfru, öfwermage etc. niuta desse åhr, sedan möö gifft, öfwermagi myndig warder. Här kan frågas, om desse 3 åhr äre förstående allena om theras egen jord, som them genom arff eller på annat sätt kan wara tillfallen, eller om the iembwäll äro förstående om jungfru och omyndiges börderättigheet i den jord, som ännu aldrig blifwit theras egen.
Den 10 § i detta capitel synes contradicera den 5 och 8 § i dhet 8:de capitlet, ther som införes, att intechning kan skee hoos befallningzhafwande.
Cap. 12.
I den första § säijes, att een rååsteen skall wara 1½ aln öfwer jord. Sådanna stenar synes blifwa för stoora och swåra, och woro nog 3/4 aln öfwer jordh. Här står ock, at the alla med steen skola wara underskohlade; säkrare täcken till folkz handawärkan synes wara, om kåhl, tegelsteen och been lägges under råstenarna.
I den 4 § seijes eij må flehra stenar än 5 röör heeta, doch finnes mångenstans steenröser med wijsare op uthi, som rächnas för laga röör bohlbyar emellan.
I den 5 § förbijgåss uthnämbna strömar för bohlstadaskillnader, som doch altijd warit och än kunna rächnas före.
