consideration, samt lända erfwingarna til effterrättelse. Och såsom twistigheeter om ärflige godz och ärfligh rättigheet immediate höra under håffrättens skiärskådan och doom; så synes nödigt, att sådant både i denna och fölliande 6 § blifwer iackttagit.
Ad § 13. Det, som i denna parag. förmäles, lärer enkannerligen förstås om dhe giäldnärer, hwars fordringar kunna wara af lijka classer och enahanda willkor.
Ad cap. 7.
§ 1. Att skiänka och testamentera något af sin arfwejordh ewärdeliga, undantagandes hwadh som skeer till pios usus, haar före detta, i föllie af den gamble lagen, och Kongl. Maij:tz förordning angående testamenten, warit aldeles förbudit, synes och sträfwa twärt emoth dedh, som uti den projecterade Erfdb. cap. 20 § 1 är stadgat och förordnadt.
Ad cap. 9.
§ 1. Såssom det synes för häradzhöfdingen intet wähl anständigt att kunna sielf förrätta alla 3 wärderingarne af den ägendomb, som een eller annan giäldskyldig å landet will låta gåå i betahlning; så tycker Kongl. rätten oförgrijpeligen, att dhe 2:ne första werderingarne skulle skee af dhe därtill utaf häradshöfdingen uthsedde eedsworne wärderingzmän, hwilka i staden af magistraten borde tillförordnas, kunnandes doch häradzhöfdingen och någre af borgmästare och rådz medel den 3:ie och sidste wärderingen, om så fordras, bewista.
Ad § 7. Påminnes, om icke bördemän, lijkmätigt det i denna parag. påberopade 6:te cap. om kiöp, borde hafwa 6 wekor å landet, och 14 dagar i staden att inbörda den uthmätte jorden, men naboen i staden sedan 8 dagar.
Ad cap. 11.
§ 8. Emedan offta hända kan, att den, som ohemult försällier een annans jordh, huus eller tompt, icke är af dhe wilckor, att han förmår opfylla allan skada med jemngodh jordh, huus eller tompt, i så goda läge, dy tycker Kongl. rätten, att opå den händelsen böör bristen ehrsättias medh reda penningar eller annat effter mätismannaordom.
