Ad cap. 12.
§ 7. Finner Kongl. rätten den påminnelsen nödigh, att om kongzådran uti siöö eller sund emellan 2:ne sijdolångz liggiande byar - enderas ägor alt för när, att den samma sålunda på sin sijda icke kan till det ringaste betiena sig af siöön eller sundet, så wijda ådren opå den händelsen icke kan wara skillnadh emellan bemälte byar, då synes billigt, att den byen, som är i mistingen, bör med ådren, som altijdh mäste .stå öpen, niuta halfwa siön och sundet emoth den andra byen.
Ad cap. 14.
§ 1. Aldenstundh åthskillige orter här i Finlandh äre så beskaffade, att man för dhe månge igenombruttne kiärr och moras, sampt den stora öfwerflödigheet af watn omöijeligen kan förr än wintertijden dem igenomfahra; Fördenskull påminner Kongl. rätten, om den till laga syyn uthsatte tijden kan till förberörde orter lämpas, eller om icke dhe i så måtto borde undantagas, och lembnas slijke syner och rååläggningar der att förrättas på dhe tijder, som beqwämligast wara kan.
Till att lindra parternes beswär, tycker Kongl. rätten, det ordinarie nembden kunde förrätta lagmanssyn, så frampt emoth dem inga laga jäf wore.
§ 7. Om bygder by befinnes hafwa intagit och medh gärde inbegripit någre ägor, mädan den andre byen warit öde, så synes obilligt, att bygder by må sådant eenskijllt behålla, uthan borde ägorne effter öre och örtug dem emellan dehlas, så frampt dhe medh laglige råår ej äro åthskilde.
Ad § 8. På det att icke någon instance må gås förbij, synes bäst, att bägge häradzhöfdingarne med 2:ne uthhäradznembd först optaga och afgiöra dhe twistigheeter, som opkomma emellan twenne härader eller allmänningar, äfwen som det skeer af bägge lagmän, enär twisten opkom emellan twenne lagsagurs skillnadh.
Ad cap. 17.
§ 1. Påminnes, att tijenden här i orten icke lärer kunna rächnas och uthtages effter – – – röök, trafwe eller bandh, uthan – – – efter uthsädet, som är 8 cappar – – –
