Sida:Förarbetena till Sveriges Rikes Lag 7.djvu/249

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
235
FÖRSLAG TILL JORDABALK 1695

§ 3. Ad ea verba: men sedan på kiöparens äfwentyr. Not. så wijda köpet medelst erlagd köpeskilling är fullkomnat, eller kan skee, emedan conventionen på prijset emillan köparen och sälliaren skedd är, att hwardera stode halfwa äfwentyret.

§ 4. Synes oförgripeligen wara hårdt att lemna sådan stoor frijwilligheet medh aflingejord, och dy kanskee billigare, att hon så å landet som staden up- och hembiudas åth nästa fränder; dock på kortare tijdh änn arfwejord, i anledning af jordb. Stl. 4 cap.

§ 5. Till att undfly trätor och oenigheet, såsom och att Kongl. Maij:ts hälsosamma intention om hemmanets delning så mycket bättre kunde ernås, synes oförgripeligen wara nyttigt, att i byrdzrätt närmeste lederne allena, och icke jus repræsentationis ansåges, som i arf skeer, der månge offtast concurrera.

§ 7. Ad ea verba eller gifwe rätten tillkiänna etc. Not. hwilken bör noga ransaka, om förmyndarens angifwande så hafwer sigh, på det de omyndige i deras rättigheter genom sweek och intriguer icke må blifwa frustrerade.

§ 8. 1 denne artikel står, att de omyndige innan natt och åhr, sedan de till laga ålder komne, måge uprijfwa köp och byte, men i

den 8:de § cap. 11 stå tree åhr, hwilka rum oförgripeligen icke kunna concilieras, uthan det förre förstås effter stads, och det senare effter landslagh.

§ 11. 12. 14. Förmäles intet, huru böterne delas, och hwem de tillkomma skole.

§ 15. Hwad qvarstad belangar, tyckes oförgripeligen att des natur af det 30 cap. Jordb. L.L.. illustrerades.


Cap. 8.
Huru jord må pantsättas och återlösas.

§ 1. När ingen wiss dag eller tijdh till pantens inlösning föresatt är, och panten widh påminnelse icke utlöses, huru dommaren widh pantägarens ansökning sigh förhålla skall.

§ 10. Så framt nyttan finnes i anseende till lånet alt för stor och oskälig och rätten söktes om dess moderation, synes oförgripeligen interesseplacatet härutinnan wara bästa reglan.

– – . Quæritur: om pantzinnehafwaren uthsätter panten till en annan för mehr änn– – – huru dermedh skal förfaras, och om en sådan i anledning af det– – – B. StL. icke bör plichta?