Cap. 10.
§ 2. Frijskilling är i Wadstena lähn och flere andre orter nu icke brukelig, men effter lagen derom förmäler, wore önskandes, det blefwe uthsatt, huru stoor den skulle wara, och om den bör proportioneras effter contracters wärde, och hwem den hafwa eller till hwad usus den anläggas bör.
Cap. 12.
§ 1. Synes oförgripeligen icke wara nödigt att förordna något wist mått på röör och råstenarnes högd, stoorleek och tyngd, uthan att sedan de medh deras kanter, äggar och flate sijdor äre der till wäl skapade, de wore så stoore (dock hjertesteenen altijdh högst och störst), så att wanartige wallehjon samt andre arge händer dem lätteligen icke röra, och att man widh förste åseendet märkia kunde, dem till sådan ände wara dijtsatte. På stenige orter wore nyttigt, att rundt omkring råå och röör samt uthwijsarne giordes en slät plats, medelst omliggiande stenars bortrödiande.
§ 2. Tyckes och wara rådeligit, att wijsarne icke stode längre ifrån hwarandra, änn de widh klart wäder på jämna fältet kunde synas den ena till den andra, medan ropet, när storm och blåswäder är, offta slår felt, så man i sådan lång distance, besynnerlig i skogsmarken, icke altijdh wist weet, om rätta streket fölies eller icke.
§ 3. Synes nyttigt, att medh råå och röör blefwe en lijkheet öfwer hela rijket, när lägenheet så gofwes effter handen.
§ 6. Ad ea verba: Finnas dhe eij, uthan gamble giärdesgårdar och forna gärdzstodar. Item: allmänne wägar, och annat som af ålder derföre hållit warit.
§ 7. Man kan icke wäl fatta, huru allmänningzfiskie må wara i små siögar, [så wida?] grannarne af ålder sins emillan icke samtyckt att fiskia om hwar andra, medan de – – – derna boo, råda öfwer siön, så wijda deras ägor sträckia sigh kring stranden och – – – sijdelångs boendes, äga halfparten hwardera af wattnet, så att intet vacuum – – – uthan kanskee måtte förstås i stora och widtbegrepne siögar.
