Cap. 13.
Den 4:de och 5:te § tyckes wara af lijka gärning, men olijka straff.
Cap. 14.
§ 3. Fastän parterne äre ense om änderån, twiflas om – – – före bör gå synerätt, när trowärdige witnen, eller någon knäråå der – – – häfden annorledes, emedan offta befinnes att stafwer eller skillnader löper som räfwer i skogen, som gamble Wästmannelagen talar.
§ 7. Med gärde inbegripet, nembl. så gamble gårdar, som förr till warit, änn den andre byen öde blifwit.
Cap. 15.
§ 2. Gård och wård ͻ: synes och wist alnetaal till längd och bredd, uhrminnes häfdat, utan råå och röör eller gård kunna gillas.
§ 4. Ad ea verba der emot framtees laggille skiäl; dock så att de andre till förfång icke äre swijkligen undandölde.
Länsman. |
25. Göta hofrätts utlåtande.
Till underdånigste föllie af Kongl. Maij:tts ankombne nådigste befallning, äro desse Giötha hofrätts underdånige