rätta bära namn af sielfägande jord, så wijda de eij annat äre än förläningar, öfwer hwilka lähngifwaren sielf offta förbehåller sig samt sine erfwingar och effterkommnde dispositionen och directum dominium.
Cap. 2.
Ad § 3. Att den, som större deel tilförende uti hemmanet äger, skall altijd och utan åtskildnat wara allena berättigad att åter-lösa den jord, som af samma hemman går till sahlu, det tyckes wara den andra, som tillijka boor på hemmanet, och kan äga ett öre- eller penningeland mindre jord, till förfång och præjudice, och synes wid den händelse wara skiäligare, det denne måtte tillåtas att inlösa den portion, som går till sahlu, att dermed göra sig lijka besuten med sin granne, hwilcken tillförende större andehl i hemmanet ägde; elliest skulle och, hwar gång någon andeel af hemmanet till sahlu går, den samma altijd falla honom till, som redan förr bäst besutin är och en slijk tillöckning minst betarfwar, men den, som mindre deel äger och mäst behöfde förbättring, kunde på det sättet aldrig niuta någon hielp eller förkofring. Angående härdarna, som äre i en smidia och gå till sahlu, påminnes allenast, att förordnas måtte, huruledes på den händelse, då flere än twänne härdar i en smidia finnes, utlösen de flere grannarne emellan ske skall, och om icke det Kongl. Bergzcollegium behöfde deröfwer höras.
Ad § 4. Stadge- och stubbehemmans åboer samt deras erfwingar skola niuta sin besittningzrätt, så länge de förmå alla åhrlige utskylder betala etc. jemwäl och all den tienst göra, som dem af rätta jordägande pålagd warder: desse senare orden, tyckes gifwa jordäganden macht och frijheet att handla emot det contract han en gång med sin åboo slutit, hwarföre skulle Kongl. Rätten finna nödigt, att samma ord således inrättades: och all den tienst göra, som dem af rätta jordäganden, uti deras ingångne contract och afhandling pålagd är. Eller ock: som dem af rätta jordäganden, i förmågo af den dem emellan giorde af handling, pålagd warder.
Ad § 5. Genom de sidsta orden uti denne §, att huus eij skall sällias i mindre delar än ett huushåld kan wara fullsutit uppå, synes ägaren uti dess rätt alt för mycket blifwa inskränckt, och torde det jemwäl förorsaka många disputer och rättegånger, eller åth minstone
