beswär hoos magistraterne, så wijda huushållen äre mycket olijka, och kan det ena bestå af ett rum eller tu, det andra af en wåning eller twänne, desutan finnes många ogiffta personer, som intet fullt huushåll hafwa, och torde doch willia kiöpa sig egne huusrum att boo uti; i anseende till alt sådant, skulle Kongl. Rätten hålla före, att desse orden kunde wähl utur lagen uthlemnas.
Cap. 4.
Ad § 4. Det tyckes, att mannen egenteligen eij kan säijas börda sin hustrus arfwejord, enär den går i sahlu eller mätt, så wijda han till samma jord intet är arfftagare, hwaraf bördesrätten haar sin grund och fundament; hwarföre skulle Kongl. Rätten i stället för de orden: bördar mannen etc. hålla för tienligare: kiöper och inlöser mannen etc. Sammaledes synes och det, som i så måtto af mannen kommer at inlösas, eij kunna egenteligen heeta hustruns arfwejord, så wijda hon den ännu intet som arff ägde, utan hade wid wisse händelser allenast en rättigheet den samma att ärfwa eller börda; i anseende till hwilket Kongl. Rätten förmenar, att heela § kunde uprättas på detta sättet: Kiöper eller inlöser mannen under warande echtenskap den jord, som hustrun kan wara bördtagande till, då äger hon macht wid mansens död hans arfwingar att utlösa; samma lag wari och, om hans jord af hustrun inlöses.
Cap. 5.
Ad § 1. Wid de orden, att jordabyte eij må klandras, finner Kongl. Rätten nödigt, att tilläggias måtte: af arfwingar eller bördemän, emedan elliest en creditor, som slijk jord, den man genom byte abalienera ärnar, till sin underpant har undfått och dermed lagfarit, eller till sin säkerheet den inteckna låtit, det ärnade byte att klandra så mycket mehra befogad är, som icke allenast hans vigilance uti dess hypothek derigenom elliest skulle förswinna, utan och sielfwa hypotheqven honom aldeles undangå; kunnandes man i så måtto icke generaliter säija, att jordebyte eij må klandras, emedan i widrigt fall jemwäll upboden, som wijd jordebyte skee måste, skulle göras onödige och till ingen nytta.
Ad § 3. Det 26 cap. Erfdab., som uti denne § allegerat är, förmähler icke, huru med omyndiga barns jord förhållas skall, utan
