Sida:Förarbetena till Sveriges Rikes Lag 7.djvu/289

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
275
FÖRSLAG TILL JORDABALK 1695

sådant finner, får behålla det sielf helt och hållit, allenast med det wilkor, att han det hoos konungen eller landzhöfdingen i orten strax angifwer, och hembiuder hwad han funnit till lösen, för des rätta prijs och wärde, helt eller en deel, som konungen täckes. På det sättet håller Kongl. Rätten före, att fynds undandölliande hädan effter kunde wissast förekommas, samt ett och annat bringas i liuset, som här till har hållits lönt, icke så mycket Kongl. M:tts Räntecammare, som des Antiqvitetsarchivo till skada och afsaknad.


30. Utlåtande från Nyköpings län.

Till underdånigst föllie af Hans Maij:ttz wår allernådigste konungz och herres nådigste befahlningh är detta hwadh wij i underdånigheet funnit nödigt öfwer den af Kongl. Maij:ttz deputerade till lagsens revision uthfärdade jordebalck oförgrijpeligen att påminna.


Cap. 1.

Såsom den fördehlningh angående sielfägande jordh, således som han uthi detta cap. uttryckes, uthi de gambla lagar intet finnes beskrifwen, och åtskillnaden, som är emillan skatte- och frälsejordh oförgrijpeligen synes icke så mycket der uthur hafwa sin grundh, som mehra härröra af serskilte privilegier, förmedelst förra konungars benådningh tijdh efter annan uthwärkade, hwilka effter tijdernas lägenheet altijdh kunna förändras, enär det allmänna bästa så fordrar; ty giöres den underdånige påminnelse, huru wijda sådant, som ett eller annat ståndz privilegium concernerar, må uthur lagen uthslutas, så och emedan – – – befinnes jordegodz, på – – – privatis donerade, till kyrkor, hospithaler och scholar, torde till uplysning tiena, att införes, under hwadh titul de skola considererade warda.


Cap. 2.

[§ 1]. Att landzhöfdingen medh häradzrätten skall pröfwa, om den, som sigh tillhandlar skattejordh, som under rusthåld och till rustningzstam är, will och kan den wahnlige rustningen derföre uppehålla, för än fasta der på gifwes, synes dehls icke wara nödigt, så wijda konungen har sin