uthförligen wijsa een christelig souverain konungz rätt, synes till dät konungzliga höga wäldetz styrkio, dänn konungzlige familiens arfzrättz bijbehållande, sampt till rijksens wälstånd och allgemenne bästas befordran, dät alt ganska wähl nyttigt och hälsosamt projecterat wara, så at wij närwarande underskrefne iustitiæ betiente intet annat giöra kunna, än at önska därutinnan et lyckeligit och af Gudi wälsignat regemente, hafwandes nu intet nödwändigt i de måhl, effter Kl. M:tz allernådigste befalning at påminna, utan effter wår allerunderdånigste wählmening, synes det nödwändigt och önskeligit wara, för rijksens wälfärd i gemeen, och i synnerheet til conservation af dän höga Kgl. familien, som både uti andelige och werdzlige saker så stoor upbyggelse uti Sweriges rijke högstberömligast giordt, at et crönt hufwud eller däss af mankiön eendaste arfprintz måge skona och bespara sine egne höge Kongl. personer, att icke utur rijket, och i synnerheet uti någon krigzfahra sig begifwa.
10. Utlåtande från Gefleborgs län.
Såsom Hans Kongl. Maij :tt igenom dess allernådigste breff af den 14 Feb. sistledne, i nåder godtfunnit, at låta communicera med iustitiarierne uti Gefleborgz lähn, så på landet som i städerne det uthkast af en Konungzbalk, som Kongl. Maij :tt pröfwadt nödigt, at låta inflyta, uthi den till öfwerseende under händer warande lagboken, att där öfwer sammanträda, och deras nödwändige påminnelser upsättia, så hafwer sedan som sådan hans Kongl. Maij:t nådigste wilia och befallning, igenom herr general maioren och landzhöfdingen welborne herr Carl Gustaf Frölich oss kungiord är, wij till den beramade tijden, den 9:de uti innewarande månadh oss här uti Gefle stadh infunnit, och till underdånigste föllie af Hans Kongl. Maij:tz allernådigste ordres, oss samma uthkast af Konungzbalken företagit och igenom läsit, och som wij ersedt det samma wara författadt, i anledning af dee rijkzdagzbesluter och stadgar, hwarutinnan Hans Kongl. Maij:tz höga macht, myndigheet, wälde, sampt rätt och rättigheeter beskrifwas, så hafwom wij något särdelles härwijd icke funnit att påminna, uthan allenast desse
