Ad § 5 finner Kongl. Rätten eij wara processen eenligit, att wallhionet påläggies partes actoris eller kiärandens plicht emoth huusbonden, att öfwertyga honom, det han budit wallhionet att gå i hägnaden, uthan synes sådant competera målsäganden, hwilcken och på dhen händellse, att wallhionet eij är solvendo, synes kunna tahla huusbonden sielf till, effter allmänne regelen quod quis per alium fecit etc. Tycker altså Kongl. Rätten, att till dhenne paragr. kunde läggias, att då någon skada skier af wallhionet, bör huusbonden sielf tillsäijas; giör hionet sedan skada mehra, sökes då huusbonden derföre.
Cap. 15.
Ad § 4. Dhen lagh, som stadgas widh slutet af dhenne §, tycker Kongl. Rätten wara något för swår, i anseende till sielfwa factum, förmenandes altså, att antingen kunde här brukas lindrigare ordh, eller och factum intet nampn gifwas, uthan sätties elliest ett wijst straff på dhem, som således tager hemligen igen det, som lagligen insatt är. Men om något det wåldsamligen åter tager, då skärpes straffet, som giärningen är grof till.
[Cap. 16].
Ad § 4: att dhen, som med eedh erhålla kan, hwarcken williande eller wållande warit till creaturetz dödh, det han hielpa eller läkia welat, synes eij böra betahla någon fierdepart af des wärde, uthan wara saaklöös.
Ad § 6. För den, som dräper annars hundh, tyckes eij böra sättias något wijst straff, emedan dhen eene hunden kan wara mångfalldigt mehra wärdh än dhen andra, uthan uthstelles sådant till dommares ompröfwande. Det öfriga i dhenne § tycker Kongl. Rätten kunna så inrättas: Arg hund som bijta folck will, må man ifrån sig drijfwa, och dher man honom eij elliest kan undkomma, slå honom till dödz.
Ad § 7: att här gås ifrån dhen gambla lagen cap. 46 BB. LL., hwilcken i detta måhl synes wara både billigare och mehra tydeligh.
Ad § 8. Dhenna § tycker Kongl. Rätten kunna bättre således inrättas: Hwilkens hundh willd blifwer, och man honom eij straxt, då det witterligit warder, instänger eller dräper etc.
