Ad § 5 påminnes, att skogzbetienterne, som uthmärckia medh cronones hammar dhe bärande trän, hwilcka tillåtes att huggas, böra giöra sådant, uthan att prässa någon betahlning af allmogen derföre.
Ad § 6. Föruthan det att dhen, som bärande trä fäller, skall för hwart och ett i samma skogh plantera 2 unga trä af samma slag i stället igen, så skulle Kl. Rätten tyckia, att dhen förordning och sedwana, som hoos någre andre nationer practiceras, war widh detta tillfälle nyttig, det ingen bonde- dräng eller pijga skulle tillåtas att giffta sigh, för än dhe kunde wijsa hafwa planterat ett wist antahl af bärande trän, elliest hwadh för slag man dher till kunde påminna.
Cap. 23.
Till detta capittel påminnes allena, att böterne synes wara något för stoore, och borde förminskas. Dher hoos tycker Kongl. Rätten, att det, som i § 7 förmähles, att dhen, som finner något diur rifwit, bör kundgiöra sådant skogzbetienten, innan han det optager, eller böta, skulle så wijda limitteras, nemb:n att sådant skulle skie, så frampt skogzbetienten är när på orten och Widh handen; elliest torde många diur blijfwa liggiandes och förskiämmas, för än någon wille taga sigh dhen mödan, att sökia på skogzbetienten, som war stadder långt borta.
Cap. 24.
Ad § 3. Kongl. Rätten håller för betänckeligit, att gifwa skallefogden och een af nembden macht att uthkräfwia straxt böterne, uthan borde så i detta som alle andre måhl lagligen förfahras, och dhe utheblifwande, som widh skallen annotterade blijfwa, först till tingz föras, hwarest dhe effter laga undersökning skohla till böter dömmas, innan någon execution dhem öfwergår. För öfrigit pröfwes böterne jembwähl i detta capittell wara för swåre, så att allmogen dhem eij förmår ehrläggia.
Cap. 29.
Widh detta capittell påminnes allena, att iblandh dhe allmänne sochnehuus är fattigstufwu uthlåten.
Cap. 30.
Ad § 1 påminnes, att dher ägor af oskipto till landzwägh tages, måste sådant skee medh jordägandens wetskap och minne; så och
