Sida:Förarbetena till Sveriges Rikes Lag 7.djvu/328

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
314
UTLÅTANDEN ÖFVER LAGKOMMISSIONENS

Ad cap. 1 § 3. Utgifwe då säljaren waran och köparen den utfästa betalningen, allt efter som dem emellan kan betingat wara; dessa ord synas skäligen böra tilläggas, emedan de mäste contracter och afhandlingar stå under wilkor och wisst betingande.

Ad § 5 et 9. Desse twänne punkter sammandragas bäst uti en, när stadgat warder, att felet uti den sålde waran bör komma säljaren till last, om det felet warit uti waran tempore contractus, fast säljaren icke deraf wetat, ty nemo debet cum alterius damno locupletari.

Ad § 8. Wåra gamle lagar gifwa tillkänna, att uti åtskillig handel och köp warit frist, ånger och poenitentia loflig och tillåtelig, hwilket och uti wigtiga, särdeles fast egendoms köp, när res är integra och uti samma stånd, synes till de enfaldiges hjelp och understöd emot hwarjehanda öfwerilande wara nyttigt och nödigt till wissa dagar att utsätta.

§ 14. Till allas efterrättelse ware wäl, om uti denna balk kunde införas, huru lödigt silfwer bör wara och att flärd bör straffas som tjufnad, arg. 2 cap. Köpmb.

§ 16. Den, som upsåtligen brukar fals, kommer under lagens stränghet, men den, som intet upsåtligen det ort, bör lindrigare ansees.

Cap. 3 § 1. Till handelens utwidgande, särdeles af manufacturer och navigationer, synes nyttigt, om uti sjelfwa lagen för slika handtwerkare, eller de, som reda uti skepp, någre års frihet eller andre förmoner som en ständig rättighet för främmande kunde införas, hwaraf man skulle göra sig det säkra hopp, att manufacturerne och sjöfarten, hwilka begge delar riket är alldeles utblottad af och dock uti andra länder största förmögan, rikedom och styrka förorsaka, inan kort här skulle tilltaga och förkofra sig.

§ 2. Skråerne synes icke böra utesluta frimästare att sätta sig neder på landet och i städerna emot skälige gerningsöre, på samma sätt som uti Holland och Frankrike är brukeligt, emedan af de slutne skråer warornes stegring och dyrhet härflyter.

Cap. 5 § 1. Tiden bör utsättas af ett dygn eller mera, inom hwilken de främmande sig angifwa skola, och wärdarne wara pligtige att kungöra de främmande om en sådan lag.

Cap. 6. Wid landtköp ware nödigt, att forum utsättes, emedan