Sida:Förarbetena till Sveriges Rikes Lag 7.djvu/349

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
335
FÖRSLAG TILL MISSGERNINGSBALK 1696

må warda framgeent behållit så wäll i denne dehlen om criminalsakerne, som det och tillförenne uti alle civilmåhl brukat är; och skulle för öfrigit Kongl. Rätten intet ansee för nödigt, att någon generaltitul öfwer desse criminalsaker sättias måtte, uthan att här nämbnes straxt Högmåhlsbalck, Edzöresbalck, Dråpmåhlabalck etc., alldenstund öfwer civilmåhlen ingen sådan generaltitul, som här till swara kunde, för detta gifwen är, så att heela lagboken wore dett först uti twänne hufwuddeelar, nembligen i civil- och criminalmåhl, och sedan åter hwardera hufwuddeelen subdividerat uti wissa balckar. Sedan wore och een slijk subdivision, i anseende till allegationerne både wijdlyfftig och mödosam, i det man skulle först allegera generaltitulen eller hufwuddeelen, sedan balcken, därnäst capitlet och omsijder paragraphum.

Ad § 2:dum. Denne Kongl. Rätten finner jämwäll bäst och tienligast, att i stället för marcketahl, hwareffter den gambla lagen böterne beräcknat, hädan effter må nämbnas allena dahlertahl, emedan den täckningen nu i all handell och wandell är mehra bruklig och kunnig. Doch will man därmedh ej hafwa förståndit, att gamble lagens penningestraff skall i alt till fyradubbelt ökas, och för hwarje marck bötas een daler, uthan kommer i det måhl hwar saak för sig i des särskilta consideration och öfwerläggiande.

Hwad mansboot wijdkommer, när någon för lindrande skähl blifwer benådat till lijfwet, så kan Kongl. Rätten intet annat finna, än böör sådan mansboot så hädaneffter som härtill wara enahanda för den fattiga och den rijka, emedan i fall man däruthinnan någon limitation och olijkheet giöra wille, skulle däraf åthskilliga wijdlyfftigheeter och beswär sampt owissheeter uti lagstifftande så wäll som dömmande uppkomma. I så måtto skulle denne Kongl. Rätten hålla för skähligit, att mansboot hädaneffter bestode uti desse treggiehanda bötor, nembligen 100 daler silfwermynt till konungen, men till häradet eller rådstugun allenast hälfften däremoot, som är 50 daler sm:tt, och till det tredie kommer förlijkningen med målsäganden, hwilken förlijkningssumma eij uthsättas i lagen, uthan ankommer på een godwillig föreening, eller där de eij åsämbes, uppå dommarens ompröfwande.

Enär lagen ålägger någon ährerörige böter, synes wara bäst och tydligast, att därwijdh straxt effter bötorne sådant expresse i