Cap. XII.
Ad § 1. Hwilcker som updichtar eller löper kring landet med lögner och falska tijdender, som röra rijksens säkerheet etc. Här finner Kongl. Rätten nödigt, det måtte sättias: konungens och des rijkes säkerheet.
Ad § 2. Såsom uppå landet eij finnes några kåkar, uppå hwilcka sådane delinqventers händer kunna naglas, och i städerne seer det alt för faasligit uth, i synnerheet för hafwande qwinnor och andre blödige, enär händerne äre slagne på kåken, hwilcken gemeenligen står midt i staden på torget, där bästa husen äre och förnembsta folcket boor, altså påminner Kongl.. Rätten wijd detta tillfället, om icke sådane missgärningsmäns händer kunde heller naglas wijd galgen, eller andre därtill särskilt upreste påhlar wijdh rätteplatzerne, än wijd kåken uti städerne. Sedan synes och skiähligit, att sielfwa smädeskrifterne, som denne § förmäler om, böre af bödelen upbrännas.
Cap. XIII.
Ad § 1. Det straf, som i denne § är uthsatt för dem, hwilcka upbära högre tull och skatt än med kongl. påbudh eenligit är, synes wara för lindrigt och ringa emoot det, som det 30 cap. Konungsbalcken och stadgan af 1604 sådane crimina haar belagdt medh. Men elliest skulle Kongl. Rätten hålla för nödigt, att hwad detta capittel wijdkommer, Kongl. Cammarcollegii betänckiande deröfwer inhämptas måtte, emedan bemälte collegium i desse måhl lärer twifwelsuthan hafwa för sigh någre särskilte förordningar. Och för öfrigit är een dehl af Kongl. Rätten i den tancka, att och heela detta capittlet måtte inryckias uti Konungsbalcken, som tilförenne om de föregående capitlen förmält
Cap. XIV.
Ad § 4. I stället för de orden: ansees effter allmänna lagen förmeenar Kongl. Rätten att sättias kunde: straffas som skills i Dråp- eller Såramåhlabalcken, alldenstund detta så wäll som alt annat blifwer under allmänna lagen.
