Cap. XV.
Ad § 2. 1 stället för det ordet förtahlar, håller kongl. Rätten för tienligare att sättia belackar, emedan detta uthtrycker tydeligare een så straffbahr och fördömmelig gärning, som det är, att beliuga sin nästa och jämchristen hoos sin öfwerheet, till att bringa honom därigenom uti obestånd. De bötor, som een sådan belackare erlägger, synes och med all skiähl böra warda ähreröriga, och måhlsägandens eensaak, emedan han allena och ingen annan därigenom lijdit hafwer.
Cap. XVI.
Ad § 1. Denne § tillijka med de fölliande intill den 7 inclusive håller een deel af Kongl. Rätten före, böra komma till Konungsbalcken, såsom des tilbörliga ort och ställe, emedan uti den handlas om juribus majestatis och de rättigheeter, som konungen tillhöra.
Ad § 8. Om edzöresbråttet är tillförenne förmält, hwarefter och det straff, som i denne § omröres, måste dicterat warda, i fall denne giärning elliest komme för något edzöresbrott att ansees. Men denne Kongl. Rätten skulle falla på den meening, att detta är mehra en tiufnad än edzöre, och borde allenast med 50 dalers bötor beläggias, och den een sådan gärning giordt, wara hållen för tiuf; i hwilket anseende jämwäll Kongl. Rätten tycker, att kyrckioplicht eij hafwer rum wijdh denne missgiärning, emedan tiufwarne med kyrkiestraff eij beläggias pläga.
Ad § 9 et 10. Här tyckes Kongl. Rätten i lijka måtto, att kyrckioplichten böör uthslutas, och bötorne i det stället effter måhlens befundne beskaffenheet förhöijas.
Ad § 11. Rijsslijtandet wijd tingsdören synes wara för swårt och neesligit straff för barn, som råka göra een sådan gärning af oweet, så att härwijdh synes böra tilläggias: slijta rijs, antingen hemma af föräldrarne eller af dem, som i deras ställe äre, eller och wijd tingstugudören, effter som des ålder och wanart pröfwas wara til.
Cap. XVII.
Ad § 1. Det straf, som i denne § nemnes, tyckes böra skärpas och sättias swårare, med råbråkande eller slijkt, så frampt det icke
