Sida:Förarbetena till Sveriges Rikes Lag 7.djvu/390

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
376
UTLÅTANDEN ÖFVER LAGKOMMISSIONENS

dahlers sölfwerm:ts werde 4 paar rijs, så synes lell wara större liuus både uthi lagen och för dommaren, der straffet för qwinnan äfven uthsattes så offta, som det för mannen beskrifwes.

Cap. 3. § 1. Stiähl tienstefolck, som eens brödh ätha etc. etc. Såsom nästan intet är gemehnare uthi huushålden, än att sådane otrogne tienstehion hafwa sine ränkiärlingar ock löst partij, som eendehls låcka, tubba och förföra dem till otroheet, serdeles att stiähla sig öhl, maat, spannemåhl, höö, halm, och annat, uhr bryggerhuus, kiällare, kiök, wister- och spannemåhlshuus, lada och loge, handla, kyta och byta, hysa och döllia med dem; många finnas jembwähl, som under skeen af tiggande både bedraga eens folck och intet annat giöra än råffa och stiähla, hwad dhe öfwerkomma, ja ofta maaten uhr kookegrytan, dehls med, dehls utan tienstehionetz förwållande, icke utan mången huushållares största nöd och klagan; alltså wore det ganska högnödigdt, att och här kunde för alle slijke till dheras skreck ett alfwarsamt straff infördt blifwa.

§ 3. Stiähl någon, när wådeld etc. wattnsnöd etc. Torde kunna tillsättias: uthi allmän soot- och pestetijdh, eller uthi huus, hwarest alt folcket wore uthdödt; emedan sådant sig äfwen undertijden tilldrager.

Cap. 4. § 1. Stiähl någon uthe på marcken, i åcker eller äng, säd eller höö. Torde kunna tillsättias: afslaget grääs eller höö.

Casus. Der som reesande förde sine hästar till een höö- eller sädesstack och der bette dem, eller och toge höö eller sädeskiärfwar af åckeren, och bore det för hästarne uth på eller weed landzwägen, eller elliest fylte något deraf uthi sine wagnar, att framdehles beeta dermedh, och äganden öfwerkomme och träffade sådane, hwad macht och rätt han då hade öfwer dem? Item der han anträffade sådane, som han intet förmådde anhålla, mindre tingsökia, såsom reesande och långwägade, offta och hemma uthi annat konungarijke, såsom enär reesan går igenom swenske prowincier emellan Norje och Dannemarck, då man esomofftast måste uthstå sådan dheras olägenheet. Huru slijke hendelser, som så offta förefalla, böra då ansees, och huru den oförrättade har sig dherwijdh att förhålla, det hemstelles aldra oförgripeligast.