Sida:Förarbetena till Sveriges Rikes Lag 7.djvu/391

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
377
FÖRSLAG TILL MISSGERNINGSBALK 1696

Boskap, som gåå i beet etc. Torde böra tillsättias: boskap, hästar eller hwarjehanda creatur. jembwähl synes aldra oförgripeligst nödigdt, att här till kunde sättias: lerefft och annat slijkt, som wore uthlagdt uthe på marcken och på bleeke, emedan sådane stölder fast dageligen förspörias, och dy wehle med ett strengdt och alfwarsampt straff afwärjas.

§ 4. Samma lagh ware om den, som stiähl uthi trää- och humblegårdar. Synes oförgripeligast böra tillsättias: om fruchtbahre trää och annat förspilles, brytes eller förderfwas af tyfwen, huru slijkt äger bootas och böötas.

§ 5. Tager någon uthan lego annars båth eller häst etc. böthe efftersom han öfwertygas haft upsåth, och dommaren finner skiähl dertill. Härwijd påminnes aldra oförgripeligst, 1:mo om det icke borde tillsättias, att häst och båth äger återantwardas så gott och skadeslöst, som det war, då det olofligen afhendes, och 2:do wisse böther och straff uthsättias, efftersom han häst rijdit, och båth nyttiat hafwer, in- eller uthom hägnaden, bylagz marck och grentzor, eller wijdare, ty elliest synes äter detta wehla ankomma upå underdommarens arbitrerande.

Cap. 5. § 1. Stiähl någon in på konungens slått etc. der konungens, härads, eller stadsens allmänna säkerheet wore. Synes oförgripeligast böra tillsättias: banco, tullkamrar, häradz- och landzkistor.

Cap. 6. Wijd detta capittel om kyrkiotyfnadt påminnes, om dens straf, som öfwertygas hafwa tillijka stuhlit ur fleere än en kyrckia förn han fångades, icke borde något högre skerpas. Item dens straff, som fuller intet wahret med och stuhlet, men stått emedlertijdh utanföre på wacht, såsom och dens straff, som låter bruka sig, och går kring att uthbringa och försällia witterliget tyfwegodz.

[Cap. 7 § 3]. Brukar någon orätt mått eller wicht. Såsom dhe incorporerade provincierne, serdehles Skåhne, mycket och mäst öfwer alt brukar dansk måhl och wicht; alltså heemstelles aldra oförgripeligast, om icke denne § kunde sålunda begynnes: Een tunna, een span, een kanna, een ahln, een wicht, och således ett måhl och een wicht, skall wara öfwer alt rijke. Den som den förfalskar eller förfalskat brukar.