[Cap. 7 § 7]. Förfalskar någon, uthplånar, tillsätter e ler förändrar breef eller signete. Synes oförgripeligast kunna tillsättias: imiterar och effterskrifwer annars nampn, och stadfäster det med hans eget signete, tillskyndandes sig derigenom nytta och andra skada. Item om sådane skriffter komma att framläggas emot någon uthi någon rätt, huru wijda den, som dem framlägger, äger sielf swara till gierningen, eller böra sig ifrån leeda att eij wettat deraf.
Wijdare synes aldra oförgripeligast kunna under denna titull tilläggias dheras straff nembligen: 1:mo som genom falsk wittnesbörd sökia förderfwa sin oskyldiga nästa; 2:do dolose och fraudulenter muterar sitt nampn och geer sig uth för att wara anten uthi konungens tienst och den öfwar eller för een annan, den han intet är, derigenom att swijka och bedraga andra; 3. införer högre och falske summor uthi kiöpebreef öfwer fast egendomb, till rätte arfwingarnes præjudice; 4. frambär falskt foster, och förmehnt arfwinge, till någon sin fördehl; 5. tiggare och andre, som skrifwe sig falske pass, bruka falske breef och wittnesbörder; 6. procuratorer, som hembligen handla med eens wederpart; 7. den, som bewisligen pantsätter twenne eller fleere ett godz, och brukar uppenbahrt bedrägerij och falskheet och sådant mehra, hwilke saaker undertijden, ibland och esomofftast framkomma för domstohlarne, och underdommaren för detta intet så fast hafft någon beskrefwen lag upå.
Cap. 8 § 1. Alt hwad man hittar etc. Torde oförgripeligast wara nödigit att tillsättias: eller kunde af jaga tyfwar och röfware, det dhe stuhlit och röfwat hafwa.
§ 2. Samma lag ware om uhrminnes nedgrafwen skatt. Hemstelles aldra oförgripeligast, huru wijda sielfwa ägaren till grunden eller huuset, hwarest sådan nedgrafwen skatt af fremmande kan finnas, bör hafwa någon andehl deraf, eller wara effter denne lagen aldeles dherifrån uthesluten, som må skee torde ge dem anledning att mehra fördöllia det fundne.
[§ 4]. Uplyse drifte fää och tage lysninga wittne. Synes aldra oförgripeligast böra tillsättias: uplyse till ålder, ferg och merke, sampt tage werdering derpå.
§ 4. Tage sitt åter uthan lösen. Der den, som hittat och rätteligen hafwer uplyst, hade giort omkostnadt, helst wintertijden, upå creaturetz underhåld, då synes oförgripeligen honom böra niuta
