Sida:Förarbetena till Sveriges Rikes Lag 7.djvu/395

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
381
FÖRSLAG TILL MISSGERNINGSBALK 1696

alle grannarne, utan allenast hoos een eller twenne ti förne oberychtade, heemstelles aldra oförgripeligst, om icke den, som begierte ransakningen, måtte uthöfwer skadan, ändå erlägga eller böta något wist uthi penningeböther, der ingen tyfnadt funnes.

§ 5. Ransakar någon sielfwilligdt. Wijd denne § kan man intet förtiga, det upå Gottland, som består af mycken boskap, och serdeles fåår, som gå uthe på marcken både sommar och winter och dy ger tiufwen så mycket yppnare tillfelle till stöldh, har af uhrålders tijder wahret plägseed och seedwänia, och lijka som een allmän wedertagen lag, att enär någon bonde saknat eller mist något af sine uthegående creatur, och ingenstedz på marcken funnet det, antet dödt, eller någre dess öfwerlefwor och been, då har han genast hafft den frijheeten, att sielfwilligen anstella hoos den misstenckte, eller sine grannar (som dhe här allmänt kalla) een skinleeta, hwarifrån ingen warit exempt, eller sig undandraget, så wijda sådant lendt så wäl den eena som den andra till lijka nytta och säkerheet. Hwarest nu wijd sådan skinleeta har funnetz örelösa skin eller hundar, som öronen och tillijka bondens rätta märcke waret afskurne, eller och der funnetz kiött, talg, sylta, kårff, och dertill ingen huud eller skinn, och han intet kunnat med sanning framwijst, hwart dhe wore tagne wägen, då är een sådan hullen misstenckt och for tyff, och waret plichtig att lagligen leeda sig derifrån; fördenskull och hwar och een rättsinnig waret och är wahrsam att förwahra dess creatursskinn och hundar, att dymedelst wijsa sin rätta äganderätt och åthkomst. Såsom nu denne af öpna hafwet omflutne provincien, som intet weet af någre willdiuur, wargar, biörnar, loar, och dy har den förmåhn, att låta creaturen gå således uthe åhret igenom, så wijda skillier ifrån andre rijksens provincier, och landzens wedtagne låfiiga seed hålles för wara landzens ähra, böör och rächnas för lag, then man effter må dömma, när han intet hafwer oskiähl med sig, warandes wist och säkert, att der denne landzens loflige plägseeden skulle här afskaffas eller inskränkias, då skulle det öpna tillfelle till mycken stöld, så på större, som serdeles dhe mindre creaturen, uthi desse wijdlyfftige skogar, marker och slätter; fördenskull heemstelles och lembnas aldra oförgripeligast, huruwijda denne provinciens uhrgambla, wedtagne och högstnödige och nyttige landzseed med