§ 7. Om den, som lägger märke å annars märke, icke bör särdeles plichta för sielfwa märcket och särdeles for tiufnaden?
Ytterligare synes oss nödigt underdånigst wijd denne balck att påminna, nembligen 1:o att på dhe rum och ställen, som intet wist straff är uthfördt, så uti denna som de andre balckarne, brottet med wijssa penningeböter må förmählt warda; 2:o om icke något om slöserij och dubblande kunde uti denne balcken infattas; 3:o hwad straf en sådan bör få, som stiähl enom några ting antingen uti råck- eller böckzsäkerne att dermed komma honom tiufzsaak uppå; item den, som tiufnadt bär uti annars gårdh eller inom fönster eller glugg inkastar, gård- eller huusäganden owitterligen; 4:o om den, som ägaren owettande tager hans ting och brukar sig till nytto, dock likwähl sine affectu furandi, icke bör ansees med några uthnämbde bötter, fast icke ährerörige, emedan der icke warit en contractatio dolosa, är thet lijka wijst extra concessionem et voluntatem domini skiedt och till tagarens nytta och behof anwändt; 5:o den, som låhnar bort eller gifwer lof att taga thet en annan äger, brukar ens ting längre än det åth honom war lähnt, synes icke orimmeligen i denne balck kunna införas och med någon lijten näpst ansees; item den, som begiärer eller tager till lähns i annars mans nampn, honom owettande; 6:o kan så hända, att den, som tappat en tingh, har det förlorat i snöö eller elljest, ägaren lyser dereffter, och det tappade kan effter någon lång tijd finnas, och altså tillförenne är witterligit, hwem det äger, förän det af hittaren kan eller får uplysas, om icke lijkwähl hittelöhn kan för det ehrtappade godzet gifwas? Hwarjempte och i betrachtande kommer, att den, som hittat, turde snarare instigeras att uplysa det fundna tinget, när han weet sig säkert deraf äga en trediedehl. Item hum mycket det hittade godzet må wara, som man dölljer och eij uplyser, innan dölljaren skall heeta tiuf och ährelös blifwa? 7:o Den, som brukar eller förfahr dhe penningar eller annat godz, som med honom kan öfwersendt wara till en annan, skiänker bort eller på hwarjehanda sätt det förskingrar det honom ombetrodt är antingen att förwahra som ett depositum, förseglat eller oförseglat, eller det att öfwerföra och lefwerera en annan i händer; om icke en sådan kunde med särdeles straff beläggias och ersättia skadan eller plichta effter wärdet. 8:o Om icke en tiuf bör och med kyrckioplicht straffas, emedan af denne kan så stort scandalum delicti förorsakas
