Hoppa till innehållet

Sida:Förarbetena till Sveriges Rikes Lag 7.djvu/399

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
385
FÖRSLAG TILL MISSGERNINGSBALK 1696

som af någon annan brott, eller åthminstone om han icke bör för kyrkiodören i stocken sittia, hwaraf flere både gambla och unga torde taga sky och warnagell , än när een med fängellse straffas, hwilket icke allom så kunbart är eller stoor skräck och neesa med sig hafwer; 9:o then, som af ånger bär heem, förr än han lagsöckt warder, eller tiufnaden är eij så rycktbaar, om icke straffet med honom kan lindras? 10:o. Then, som stiähl i hunger eller af swult maat eller ätande wahror, om icke effter dommarens ompröfwande hans nödh bör skådas och i consideration tagas? Actum ut supra.

Wilhelm Clerk.
Olaus Buhrman.
Anders Phersson.
Opå min egen så och fullmechtigh på bårgmästare och rådz wägnar i Luhleå.
Lars Grubb.


II. Åbo hofrätts utlåtande.

Till underdånigste föllie af Kongl. Maij:tz allernådigste hijt ankomne breef och befallningh, daterat den 11 nestledne Maji har denne dess Hoffrätt sigh företagit och öfwersedt den derhoos folgde deelen af Missgiärningzbalcken om tiufwerij, som Kongl. Maij:t till lagens reviderande förordnade Commission har opsatt, finnandes Hoffrätten, effter behörigt öfwerläggiande, af nöden, medh fölliande oförgripelige påminnelser underdånigst att inkomma, nembligen:

Ad cap. I § 1. Förfrågas underdånigst, om icke saken, enär tiufnadens wärde stijger till eller öfwer 60 dahler s:mt, kunde få hädaneffter, som för detta warit wanligit, sedan nederrätterne derutinnan dömbdt, hemställas Hoffrätten, och straffet härsammastädes så modereras, att den bråtzlige för förste och andre gången corporaliter plichtar, men för tredie reesan itererad tiufnad dömmes till döden, och saken lijkmätigt Kongl. Maijt. nådigste breef till denne dess Hoffrätt af den 6 Martii åhr 1690 underdånigst refereras Kongl. Maij:t. Dessuthan är Hoffrättens oförgripelige meningh, att i stället för betale skadan kunde uthi denne § införas betale tiufnaden eller dess wärde, ty opå den hendelsen att skadan skulle blifwa ansedd och considererad, torde under tiden den samma bestijga sig mycket högre, än sielfwa tiufnaden befinnes wara wärd. Så synes och wara nogh, att

den, som för tiufnad plichtar medh arbete, niuter till sin dagelige föda

Utlåtanden.25