Sida:Förarbetena till Sveriges Rikes Lag 7.djvu/41

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
27
FÖRSLAG TILL KONUNGABALK 1696
Cap. 3.

1 §. Om konungens cröningh.

2 §. Om cröningzhielp.

§ 1. Att den konungh, som till regimentet träder, eij förbindes

edh, hwar effter han sitt rijke styra må, i anledningh af den för tijden brukelige Konungabalcken, kunna wij eij annat, än underdånigst finna sådant på æquiteten sigh så mycket mera grunda, som konungens Maij:tt och högheet förnämbligast dher å synes beroo, sampt rijkzens och det gemena bästa fordra, att dhes konungslige wälde, macht och myndigheet, hwilken undersåtarnes rätta frijheetzpellare är, på intet sätt inskränckt warder, förmedelst några dhem förbehollne rättigheeter, privilegier, eller hwariehanda conditioner och hwilckor; kommandes icke heller slijka eds-former öfwereens medh den underdånige förtröstan, som alla undersåtare i gemeen hafwa böra dhessutan, om sin nådige öfwerheetz höga rättwijsa styrelse, hwarföre hwar och een medh underdånigste devotion hafwer att ehrkänna, att konungen i nåder tillseijer sina undersåtare, wijdh dheras rätta religion så och lagh och rättwijsan dhem att beskydda, sampt för all utwärtes öfwerwåldh förswara.

Ad. § 2. Alldenstundh nästföregående cap. in genere förmår, att under konungens macht och wälde är, widh hwariehanda påfordrande fall, nödige pålagor dhes undersåtare åläggia, ty thorde detta, som in specie förmähles om cröningzhiälp, iämbwähl uti det 4:de och 7:de om brölops omkostnadh och begrafningzhiälp, kunna dherunder comprehenderas, så wijda berörde "2 cap. iämbnlijkt, undersåtarne plichtige äro, "utan exception att effterkomma, alt hwadh konungen för skäligt finner dem att påläggia.


Cap. 9.

1 § Om undersåtarnes plicht i gemen.

2 § Förbrytares straff.

Ad. § 2. Remarqueras underdånigst, att ehuruwähl denne casus, enär någon på hwariehanda sätt grijper uti dhe Kongl. rättigheeter, synes wara eenahanda medh dem, som uti det 9 cap. § 1 af Missgärningzbalckens första dhel förmähles, der någon utfärdar sådane bref, som löpa emoot konungens rättigheeter, så synes doch icke straffet komma öfwerens, effter som uti det första utsätties lijf, ära och godz, men uti det sennare ära och lijf.