Sida:Förarbetena till Sveriges Rikes Lag 7.djvu/417

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
403
FÖRSLAG TILL MISSGERNINGSBALK 1696

blefwen dömbder och rättad, kunnandes een på någre stellen stiehla och serskillte tiufnader begå, innan han dermed warder beträdd och lagfördt, och sedan på een gång komma derföre att dömmas.

§ 5. Om een tiuf bryter sig in i gård och huus om nattetijdh, som här förmähles, skulle det dock, fast han intet setter sig till mootwern, wara ogilt, om han dräpes; det synes något swårt, kunnandes han heller fångas och plichta för sitt brott, efftersom han tilläfwentyrs eij ärnadt eller kunnat, fast ingen honom hindrat, stiehla så mycket, att han derigenom förwärkat lifwet, och om dråpare är stadgat, att ingen af dem må uthom mansboot, dräpas, som eij setter sig till mootwärn.

§ 7. Uhtsettes att om någon sedan tiufwen är fångat, angifwen och i förwahr satt, tager förlijkning och lösen, eller honom med willia släpper och uthur wägen skaffar, bör den samma stå tiufwens rett; och infaller derwid den oförgripelige påminnellse, om måhlsäganden må förlijkas med sin tiuff, förr ähn han är angifwen och i förwahr satt, sampt huruwijda den, som honom med willja släpper, men likwähl intet något derföre eller af tiufnaden niutet, må med mindre straff ansees. Och woro heriempte nödigt att uthsettias, huru dhe, som eij uthi Högmåhlsballken omröres och indrages, må straffas, som fuller intet med willia, dock af wårdzlöösheet och medelst oachtsambt bewarande äre wållande till een tiufz eller annan missgierningzmans undkommande.


Cap. 2.

§ 2. Förmähles att hwar för sig bör bötha det han tagit eller niutet hafwer, men utij 1 § ståår, att den är och tiufwer, som till tiufnadt råder eller wijsar, sampt den, som giömmer och hyser, och att dhe iembwähl böra stå tiufzrett. Nu kan den, som råder, hyser och giömmer, doch intet af tiufnaden sig till godo niuta eller nötha, huru bör han då bötha och hwad skall tiufwaretten för honom wara, det synes nödigt nermare att uttryckias, och huru den må plichta, som herbergerar och hyser witterlig tiufwer, fast han eij något af tiufnaden med des wetskap eller willia till honom förer, angifwandes eller uppenbarandes eij een slijk ogierningzman.

§ 3. Om wärdet, som öfwermage stiähl, är under 8 dahler, huru bör han då plichta och afstraffas?