§ 6. Den, som låckar een annans tienstefollk att stiehla och sig deraf delachtig giör, synes icke mindre straff böra undergå ähn den, som låckar, råder eller binder sin hustru, barn och underhafwande att stiehla.
Cap. 3.
§ 2. Om tiggiare stiähls och den fattigas eendeste lifzuppehälle honom således beröfwas, skulle icke den" det giör hårdare ansees ähn han det hoos een annan, hwarå enckell both är, giordt?
Cap. 5.
§ 1. Om den, som effter denne § kommer att bötha femhdubbelt af tiufnaden, intet förmå betahla bötherne, huru han då derföre plichta?
Cap. 6.
§ 4. Innehåller att then, som stjähl under påstående gudztienst antingen inutij kyrckian af någon des penningar eller kläder eller uthe på kyrkiowallen häst eller annor fartyg öfwer 20 dahlers wärde, bör han bötha femdubbelt; och woro derwid nödigt att uthsettias, huru han bör bötha, om det stiehles under 20 dahler och huru hög een sådan tiufnadt skall wara, då tiufwen bör derföre från lifwet dömmas.
§ 5. Om den, som stiähl af grafwarne å kyrckiogården kläder eller annatt af lijk, sampt af des resecamrat å resa och wäg iembwähl under ett sådant straff, som her uthsatt är, komma bör?
Cap. 7.
Dhetta capitel är nödigt att iembföras medh det 16 capit. i första dehlen af Missgierningzballken, hwarest och i synnerheet utij den 12 och 13 § om sådant stadgas, och straffet något annorledes ähn här uthsatt ähr.
§ 7. När ingen skada är, som mätas kan, huru bör då een sådan förfallskare, som her omtahlas, straffas?
Cap. 8.
§ 1 et 2. Stadgas att då äganden till det, som hittas, eij kommer och widkiennes sitt innan natt och åhr, tage konungen twå lutter
