dhet allmenna bästa nyttigare, att tyfwar för sitt stuhlna godz plichta med trählarbete och icke med lijfwet; hwarföre iag på bem:te rum underdånigst mig nu refererar.
§ Eod. Finnes eij arbete, plichte då tiufwen med ett gatulopp under 80 man för hwar 8 daler af wärdet, och eij för dhet han älliest böta skulle. I begynnelsen af denna § säges, att tyfwen skall mista lijfwet för 60 daler och gifwa måhlsäganden sitt igen. Men här statueras, at när tiufnaden går under 60 daler, att tyfwen bör betahla skaden, och böta treedubbelt, män om han äij årckar giälda, att tyfwen skall hwar 8 daler s:mt af wärdet och eij för det han elliest böta skulle, löpa ett gatulopp; hwaraf synes föllia, om måhlsäganden får sitt stuhlna godz igen eller dhess wärde, att tyfwen då skall slippa ostraffat, så framt här är een sådan mehning, nembl. att tyfwen bör löpa gatulopp för så stoort qvantum som han stuhlit; oachtat han kan gifwa dhet samma igen, eller dhess wärde, som och då förmodelig bör sättias med klarare ord.
§ 2. Stiähl någon första gången 4 daler s:mt eller mindre, betahle och böte treedubbelt. I uplandzlagen är denna åthskillnad på straffet, att den, som stahl half marck, bör som för full tiufnad hängias, Manhälgzbalck flock 38, der emot dhen, som stahl een, twå eller tree penningar, skall såsom för mindre tyfnad allenast böta pening med pening. Manhb. fl. 35. Icke uthan orsak, ty een ting af ringa wärde æqvipareras och giäller lijka med dhet, som alldrig war, hwarföre och dhen bör anses och achtas för null och inthet, mindre att een dommare med ett sådant bör inqvieteras. Deremot lijkwäl mången finnes så wrång till sinnes, att han alt sådant sätter afsijdes, på thet han må släcka sin harmgirigheet, uthskiämma sin nästa och komma honom på obestånd, angifwer honom för dommaren, hwilken såsom han inthet understår sigh gå ifrån straffordningen; altså kommer mången för dhet, som ringa eller inthet är wärdt, med förlust af sin heeder och ähra, dhet är mehr än tusenfaldt betahla dhet han brutit har. Hwarföre synes oförgripeligh rättwijst: 1:mo att thet, som går till een eller 2 dalers wärde, må räknas för een ting af ringare wärde, hwilken een dommare må straffa, inthet poena dupli eller tripli, uthan arbitrarie, serdehles i betrachtande om någon i sitt trångmåhl tillgrijper ätande wahror.
