11. Om thet barns arff, som aflas uti wålldtagningh.
12. Om söner eller döttrar hiällpa sin fader eller moder at dräpa dhen bråttzlige, när de beträdas medh hoor wedh ferska giärningh.
13. Om theras straff, som låtha lega sigh eller lega andra at påtaga sig skullden för hoor eller lönskaläger.
14. Om fader eller broder blåtter sin systers eller dotters kropp eller tager skamlige tak.
15. Om någon narrar annan at dricka sig drucken, på dhet han sedan må bedraga den same till otuckt.
16. Om någon förkläder sigh och skrämmer hustru, at fostret förgås.
Wedh Tiufwaballcken.
1. Om och huru wijda däss straff kan lindras, som för kiölld skull stiähl något att skyla sig medh, eller något att stilla sin hunger medh.
2. Om dhen, som anklagas för tyfwerij och dömmes at befria sigh medh eedh, men fälles åth dhen, då medh de ordinarie eller extraordinarie böterne skall anses?
In genere faller jämwäll in att fråga, om medh dhe saker, som icke ähre capitale, eller och dher icke, qvæstio facti ware wedh nedre domstolarne [?], utan att dhermed hindra höga Kl. rättens högwichtige ehrender, straxt kunde skrijdas till execution och dommen winna sin laga krafft och wärkan.
Och emedan Hans Kongl. Maij:tt allernådigst lämbnat hwar och en part uti Rättegångzprocessen af den 4 julij anno 1695 godh tijdh att betäncka sigh, om han sin saak så beskaffat finner, att han orsak hafwer att wädja emot rätternas dommar eller eij, ty synes häreffter åth, dhet hwar och een sådant också effterkomma bör, och icke beswära executoren med sine skiähls skiärskodande, sedan han sina laga fatalier försutit, på det icke executorernes och domarnes embeten måtte blandas och confunderas, mången och mycken mehn uti sin rätt dherigenom, och medelst executionens uppehåldh må komma att lijda, emedan executionen studza måste, till dhes landshöfdingarne och gouverneurerne häradzhöfdingarnes förklaringar innhämptat, och lijkasom uti een extraordinarie instans skiärskodat.
Actum Ahlingzåhs den 31 octob. anno 1696.
