Hoppa till innehållet

Sida:Förarbetena till Sveriges Rikes Lag 7.djvu/483

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
469
FÖRSLAG TILL UTSÖKNINGSBALK 1714

Kunnandes wid det sista ordet i denna § misstänckter tillsättias: och ty kan bysättias, så att meningen blifwer: han är om flychten rättsliga misstänkter och ty kan bysättias.

§ 9. Uti detta måhl, der det med cronomärke teknade godset röres, tyckes Kongl. Rätten bättre wara något annat straff att utsättia, än en sådan confiscation af ägendomen, emedan tertius, som dertill och kunde rätt äga, derigenom kommo att lida; warandes och nödigt, att wid slutet och de orden: hårdt straff tillgiörandes, om skadans ärsättiande tillägges.


Cap. X.

§ 1. Wid de orden: pant eller borgen ställa tycker Kongl. Rätten, det meningen således i begynnelsen af denna § kunde ändras: Ingen må bysättias i skuldsaker, enär han gitter för sin skuld borgen ställa, att betala till den tid, som Konungens befallningshafwande förelägger; nu hafwer den fordrande länt på pant, tå skall, enär skulden betalt blifwer, panten så god återgifwas, med mehra, som samma § sedan förmäler. Wid § 3 påminnes, att desse quæstioner, som angå bättre rätt till debitorens egendom, synas intet höra till executoren, utan allenast till domaren, emedan derwid altid förefalla sådane omständigheter, som äro twistige.

§ 11. För det ordet wederborgen tyckes meningen således tydeligare kunna uthsättias: hafwa någon annans borgen deremot.

§ 14. Hwad som uti denna § förmäles om cautions upsäijande, synes intet giöra tillfyllest uti reelle cautioner, emedan borgemannen, när egendomen intet tillräcker hos sielfwa skuldenären, ändå bör betala hwad som brister; men skulle denna § allenast förstås om personel caution, så är derwid ingenting att påminna.

§ 16. Wid slutet af denna § påmintes, att uti sådane tillfällen synes och hustruns ägendom böra ställas i qwarstad, eller borgen derföre sättias, på det den eij må blifwa förskingrad.

§ 18. Såsom en sådan juratorisk caution aldrig tillförene här warit brukelig, så tyckes och Kongl. Rätten, till undwikande af mened, det bäst woro, wid förra wanligheten härutinnan låta förblifwa.