Sida:Förarbetena till Sveriges Rikes Lag 7.djvu/501

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
4887
RÄTTEGÅNGSBALKENS HISTORIA

inconvenience, att enär dagen infaller, som underdommaren parten förelagdt, då måste hoffrätten, ehuru olägligit det och falla kunde, släppa alt annat, och taga sig anslagen före, sampt afhielpa alle dhe twister, som derwidh yppas kunna, uthan och, alt effter som een hoffrättz jurisdiction är stoor och wijdlöfftig till, jembwähl och tingzterminerne kunna komma att stå på een tijdh om åhret, som mästedehlen skee pläger, så lährer deruppå föllia, att effter dhenne process, då hoffrätten sielf eij förordnar om anslagen, kunna ifrån hwarje orter parterne således i sänder, och på een hoop inkomma, att på een dag 50, 100 eller flere torde af underdommaren wara terminerade att upropas, hwilcket skulle skee icke mindre med stoor oreda och confusion för parterne, än för dhen Kongl. Rätten sielf, så att intet på een förmiddag eller een tijma och half, som härtill skiedt är, uthan kan hända uthi flere dagar, hwadh wijd anslaget föreluppe, kunde afgiöras, och uhr wägen skaffas, imedlertijdh skulle alla andra criminal- och civilmåhl, ehuru angelägne dhe och wore, i dhe dagar komma att stå alldeles tillbaka.


§ XIII.

Så frambt Hans Kongl. Maij:t i anseende till det, som ofwan förmält är, låter i nåder beroo widh den wanliga process i detta måhl, angående comparitionsterminens och anslagens reglerande, så komma citationerne intet att afskaffas, hwilckas uthlösande och des uthan parten i anseende till alle andre expenser föga kan gravera, men hwadh apostolos reverentiales sampt compulsoriales pro edendis actis, som här till wijdh appellationerne ifrån Rijga och Reval brukade äre, wijdkommer, så anseer Kongl. Rätten dem för alldeles onödige, kunnandes i det stället allenast ett attestatum appellationis, antecknadt på sielfwa dommen, som här i Swerige skeer, giöra tillfyllest, och att acterne straxt, innom een wiss förelagd tijdh, till den appellerande parten uthan någre compulsorialer uthlefwereras.


§ XV.

Att parterne hädan effter eij må tillåtas skrifwa mehr än een gång hwardera, det tycker fuller störste dehlen af Kongl. Rättens ledamöter kunna sig någorledes giöra låta i dhe saaker, som per appellationem hijt devolverade äre, i anseende dhertill, att heela dhen