domare wunnit hafwer, fast än theremot wädiat blifwer, må emot borgen få lyfta eller tillträda thet som så dömt är, eller ther han icke wil eller förmår borgen ställa, tå sättes thet som dömt är i qwarstad, in til thes hofrätten, dit saken wädiat är, ändteligen theruti dömer, och tå förhålles ther med, som tilförende stadgat är, om utmätning af hofrättens domar; samma lag ware ock om the städer, hwarest ingen cämnersrätt är, så at executionen på rådstugurättens dom anställes; så ock om the mål, som immediate uti rådstugun uptagas, eller ifrån stadsens collegier dit skiutes, så at executionen på rådstugurättens dom anställes; doch skola klara obligationer, förskrifningar och contracter straxt och utan uppehåld exequeras, som stadgan förmår.
Thesse åfwanskrefne puncter wil Kongl. Maij:t uti nåder at alla, så wäl domare och executorer, som ock the stridande parterna skola sig til hörsam och underdånig efterrättelse ställa, rättandes the sig uti thet öfrige, och hwad som här intet utnämt eller uttryckeligen förändrat är, efter lag och för thetta utgångne Kongl. bref och rättegångsförordningar. Til yttermera wisso, hafwer Kongl. Maij:t thetta med egen hand underskrifwit, och med thes Kongl. secret bekräfta låtit.
Stockholm den 4 julii åhr 1695.
4. Utlåtanden öfver Rättegångsstadgan 1695.
I.
a) Svea hofrätts skrifvelse den 2 november 1696.
Till Hans Kongl. Maij:t angående de beswär och swårigheeter, som wijdh den 17 § uti Kongl. Maij:ttz förordning de anno 1695 d. 4 julii, om wijdhlyfftigheeters afkortande och lindring uti rättegångar sigh yppa.
Stoormächtigste allernådigste Konung.
Den höga Kongl. försorg, som Eders Kongl. Maij:tt för justitiens obehindrade administrerande ibland des trogne undersåtare ouphörligen drager, förmedelst åthskillige högstnödige och hälsosamme förordningars och lagers uthgifwande, erkänner icke allenast denne Eders Kongl. Maij:ttz hoffrätt jempte alle andre Eders Kongl. Maij:tz undersåtare medh wyrdsam underdånig tacksäijelse, uthan och warda
