medelst de uthgifne stämbningarne, i så måtto reglerat anslagen och actionerne, att de icke allenast blifwit uthsatte till wisse och för Kongl. Rätten sielf lägligaste tijder, uthan och ähre altijdh så månge parter till een dagh wordne instämde, att de hwarcken medelst alt för stoor myckenheet kunnat borttaga tijden för andre förefallande sysslor, som drögsmåhl icke tohlt, eij heller warit så få, att man för ett eller 2:ne paar actorer skull haar behöfdt dörarne upslå och sigh uti annat arbete förhindra. 2. Alldenstund dommarne uti Eders Kongl. Maij:ttz hoffrätt blifwa effter wanligheeten, och till föllie af Eders Kongl. Maij:tz nådiga ordres, publicerade om lögerdagarne, så haar man i lijka måtto medelst de uthgifne stämbningar altidh anslagen så inrättat, att de icke fallit uppå någon lögerdagh, emedan offta, enär domarne wijdlyfftige äre, man i godh tijdh måste begynna dem at upläsa, hafwandes då icke lägenheet och råderum att förrätta några uproop eller de där wijdh sig yppande præliminaire twister afgiöra; men enär underdomaren uthsätter comparitionsterminen i Kongl. Rätten effter sin afsagde dombs dato, så kan samma comparitionstermin och till föllie däraf sielfwe anslagen så snart på een lögerdag som på någon annan dag i weckan infalla, hwilcket och i desse dagar här i Kongl. Rätten wärckeligen skedt är. 3. Föruthan att stämbningen är altijdh sielfwa grunden och fundamentet till actionen, och i så måtto till des reedige uthförande nödig, så haar och Eders Kongl. Maij:tz hoffrätt, widh dhe præliminaire qvæstioners afgiörande och processers reglerande, funnit ett stort hinder och een afsaknad däruthinnan, att Kongl. Rätten eij kan wara något föruth kunnig om saaken eller des beskaffenheet och omständigheeter, som under actionen är, emedan den så ohapandes, uthan att man däraf något föruth weeta kan, inkommer, i hwilcket ställe man tilförenne så wäll af den inlefwererade underrättens dom som och af supplicationen, hwilcken om stämnings erhållande ingifwen war, kunnat in antecessum inhämpta någon kundskap om saken, och sig däraf sedan, till deciderande af de förefallande qvæstioner wijdh anslagen i någon måtto betiena. 4. Såsom, effter mehra högstbemelte förordning, den wädiande parten åligger att notificera och kundgiöra sin wederpart, det han emoot domen appellerat, så haar Eders Kongl. Maij:ttz hoffrätt befunnit, att af den omständigheeten allena, nembligen om samma notification är skedd wederbörligen i rättan tijdh, genom tienlige
