sin gode grund; allenast att små städerne, derest inga cämbnärsrätter äre, och elliest enfaldigt folck finnes, niuta sin wahnliga frijhet, anten munt- eller skriffteligen agera, såsom bägge parterne begära eller dommaren nödigt synes.
14.
Att de parter, som på den dag, dem förelagd är, uthan laga förfall sig till munteligit förhör intet infinna, enär det af parterne eller dommaren så fordras, skohla första gången böta uti håfrätten 10 daler, uti lagmans- och rådstugurätten 5 daler, uti stadzens collegier 2 daler, och i cämbnärsrätten 1 daler s:mt, är wäl grundat och stadgat; doch till någon wijdare förklaring underdån-ödmiukeligast nu här uthstält, om icke sådane böther i små städerne, derest ingen cämbnärsrätt brukas, kunna lindras effter den 12:te föregående puncten, och att wara uti lijka anseende wed cämbnärsrätterne uti de stora städer.
15.
Öfwer den 15:de punct af högstbemälte 1695 åhrs Kongl. förordning om de parter, som uthan dommarens låf bortresa, är här, hwad böterne angår, eij annat att påminna, än sådana böther måge uti små städerne, derest inga cämbnärsrätter äro, komma uti lijka consideration med dem, som uti cämnärsrätterne pläga uti de stora städerne wid sådane händelser falla, såsom tillförende här uti de 12:te och 14:de puncter underdånigst finnes wara föredragit.
16.
Att till doms af hörandet uti lagmans- rådstugu- och cämnersrätten eij någon annan stämbning gifwes, än som wid håfrätterne plägar igenom offenteligit anslag på dörren skie, med hwad mera, som uti sielfwa förordningens 16 punct anföres, hafwer alt sin goda grund, allenast att parterne uti små städerne, derest inga cämnärsrätter äre, måge så wäl munteligen som genom skriffteliga anslag om dommarnas publicerande ansäijas, enär på första comparitionsdagen eij någon resolution kan falla.
20.
Hwad uti den 20 puncten af mehr högstbemälte 1695 åhrs Kongl. förordning finnes dem till plicht wara stadgat, som effter anslaget på håfrättzdörren försumma upropet, dito oberedda tillstädeskomma, och
