4.
Så inställa sig och en dehl antingen parter eller deras procuratorer wid rättegångarne druckne, så att de antingen giöra oliud och förargelse genom deras obetänckte tahl och swar, eller åthminstone, särdeles wid mundteliga förhören hindra rätterne, att de intet dermed som sig borde hinna och skynda kunna, sampt oppehålla wederparten; hafwandes man härtill intet hafft någon wiss lag eller förordning, hwareffter slijke druckne litiganter kunnat straffas, uthan äre de wid åthskillige domstohlar i argument Grufarticlarne till 6 öre s:mt fälte, hwilket som det synes wara emot bråttet för ringa, så wida en drucken icke kan säijas fullkombligen wara wid sig och dy föga annorledes än frånwarande ansee; så underkastas det och till öfwerläggande, om icke en slijk med wissa böter bör beläggas.
5.
Förmedelst den 10 § uti Hans Kongl. Maij:tz allernådigste förordning de a:o 1695 är fuller stadgat, det advocater och procuratorer skohla jempte sielfwa principalen alla inlagar och skriffter underskrifwa; hwaraf den qvæstionen exsisterat, huruwijda den principal, som sielf kan läsa och skrifwa, fast han icke kan wara fallen att fatta sådane skriffter, som wid rättegånger brukas, skall wara skyldig att nämpna sin concepist och låta dem af honom underskrifwas, oansedt han ingen ordinarie advocat eller procurator är; och fordrar dy efftertänckande, huruwijda en slijk principal dertill förplichtas skall eller eij. På hans sijda meriterar det, att han förstår sielf, hwad han skrifwit och underskrifwit, erbiuder och sig att swara före det, som otiänligen kan wara anfört eller allegerat; sedan skulle och mången oförfaren i rättegånger taga skada till sin wälfärd och egendomb, om han icke hade frijhet att i sådan händelse betiäna sig af hwem han wille, uthan att nämpna honom, särdeles på en orth, der inga dugeliga procuratorer wore, emedan då honom ingen skulle derwid betiäna, och han såledz skulle komma att lijda uti sin rätt; men deremot sättes det, att der en sådan principal hwarken är wahn med rättegånger eller är swänska språket, som inlagorne och skriffterne ställas uti, nogsampt mächtig, en sådan concepist, som weth sig icke bli rögd och nampngifwen, kan anföra en sliik principal effter sitt behag, inserera en och andra håniska och otiänlige ordeformer emot
