Sida:Förarbetena till Sveriges Rikes Lag 7.djvu/580

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
566
URKUNDER TILL

wederpart och dummare, med hwad mera, hwilket han och så mycket dierfware kunde giöra, som han föruth wiste sig framgent latera, och hwad han giorde, aflöpa impune; och torde dy wara oungängeligen, att ett wist deruti statuerades, dommaren sampt parterne till rättelse; och äfwen uti det måhlet, huruwijda underrätterne måge dömma de procuratorer, som emot den 10 § af lust och hämdgirighet eller för winst skull etc. reta sampt ophissa parterne till trätor och rätte gånger, och jembwäl de principaler och procuratorer, som giörligen pröfwas att hafwa temere litigerat; hwilket underdomaren härtill icke understådt sig i mangel af någon wiss förordning och stadga.


6.

Förmedelst den 1 3 § förbindes fuller cämnärsrätterne att äfwen skrifftelige relationer författa uti de saker, som äre af någon wicht: men förmenes lijkwäl, att cämnärsrätterne uti de små städerne, derest en rådman præsiderar och 2:ne borgare omskiftningswijs sampt uthan all löhn äre dess bijsittiare, icke läre wara der under mente och begrepne; och dy jembwäl förmode, att de hädaneffter derifrån bli genom Hans Kongl. Maij:tz nådiga indulgence befrijade, emedan det den ena rådman, som der præsiderar, uti slijke måhl relationer förfärdiga skulle, arbetet då blefwe honom så mångfalt och odrägeligit, att månge andre ährender emedlertijd skulle komma att hwijla, och såledz förorsaka de andre parterne ett långt oppehåld, i det stället de elliest kortare kunde afhielpas.


7.

Såsom cämnärsrätten i en dehl mindre städer icke hålles offtare än 3 gånger om weckan och emillan rådstugudagarne, nembl. tijsdagen, torsdagen och fredagen; altså skulle det och oförgripeligst synas tienligast, att dommarne der afsades om tijsdagarne för appellationernes skull, som effter Hans Kongl. Maij:tz förordning inför en sittiande rätt ske bör, och såledz beqwämligast om torsdagarne, såsom innan 2:ne dagar, sedan domen fallit.


8.

Att sättia withen har Hans Kongl. Maij:tt igenom den 22 och 23 § tillåtit wärdzlige dommare; men så förnimmes lijkwäl consistorierne giöra det samma, särdeles uti den casu, som nämbnes i det