Sida:Förarbetena till Sveriges Rikes Lag 7.djvu/582

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
568
URKUNDER TILL

att låta andraga sine förfall, sampt dem dommarens ompröfwande underkasta, om de warit laglige eller eij; i det stället den på landet boendes offta det icke giöra gitter för orthens wijda aflägenhet, brist på grannar, som dess förfall åthminstone kunna berätta, med men slijkt, och synes dy en sådan högrättwijs förordning intendera att komma den till hielp, som uthan sitt upsåth och förwållande elliest skulle komma att lijda, men icke den, som mothwilligtwijs efftersätter att fullgiöra det, som lagen och förordningen binder.


11.

Förorsakar och det ett märkeligit hinder wid rättegångerne, att de påberopade citerade och opstämbde wittnen icke inställa sig vid den tijd dem blir förelagd, uthan utheblifwa den ene dagen effter den andra, hwarigenom de saker, som så wijda äre uthförde, att deras afslutande allenast på wittnens afhörande och uthsagor beror, komma att opskiutas, parterne offta till mycken afsaknad sampt mehn i dess rätt, på händelse att ett sådant wittne emedlertijd skulle afresa, siukna eller aldeles med döden afgå, men särdeles komma uti criminalibus, så wäl de större som mindre, många delicter

att derigenom bli ostraffade; och underkastas dy Hans Kongl. Maij:tz nådigste behag, om icke gienom ett alfwarsampt och emot saken lämpat och proportionerat wijte slijke wittnen måge förplichtas att wid dommarens antydan sig inställa, der de intet laga förfall tee och wijsa kunna.


12.

Såsom Hans Kongl. Maij:tt högrättwijsligast stadgat, det wid alle domstohlar i rijket bör wara en lijkhet wid rättegånger och dömmande; så hemställes och Hans Kongl. Maij:ttz nådigste behag, om och icke wid jemlike instantier en jämformighet ware må med appellations- och stämningzpenningar, emedan deruthinnan en stor åth skildnat särdeles städerne emellan förspöries.


13.

Underrätterne hafwa och med hugnad och underdånig wördnad att erkänna Hans Kongl. Maij:tz höga nåd, hwarigenom de till deras embetes desto bättre uthförande äre beskyddade ifrån en och annan olägenhet och missfirmande, som mången obetänckt part dem elliest uthan försyn skulle tillskynda; men som igenom de senare Kongl.