16 cap. 11 § Kyrckiolagen, hwilket de och påstå att wid wärldzlig rätt böra niuta dess krafft, och den brotzlige dertill dömmas; men som sådant synes strijda emot den 7 puncten uti Rättegångsförordningen för domcapitlet, wore önskeligit, att deröfwer erhålla Hans Kongl. Maij:tz nådigste förklaring, huru wijda wid domstohlarne ett slijkt wijte må ansees.
9.
Hans Kongl. Maij :tt har nådigst behagat genom den 22 § förordna, att den, som oskiähligen angriper dommaren eller executoren, skall böta dubbelt, eller och högre, effter som dess brått kan wara till, sampt giöra offentelig af bön; hwarwid infaller den frågan, om en slijk obetänkt förwägrar sig att giöra en sådan afbön, på hwad sätt han dertill förplichtas må, som förmenes först kunna ske genom 1 à 2 särskilte wijthen, effter lag eller Hans Kongl. Maij:tz laga stadga; men det torde hända, att en slijk intet ägde att fullgiöra wijtet med, och då förmenes dennas gensträfwighet böra med arrest och fängelse corrigeras, äfwen som den förras perseverantia, der han de 2:ne wijten intet achtar; afbönsformuläret wore wäl, att det antingen wid den förmodande förnyade rättegångzordningen föllia kunde, eller dommaren få tillstånd den att upsättia och med den läderade communicera, förr än den brottzlige tillhålles samma afbön att giöra; i det öfrige torde det hos dommaren falla i twifwel, att på den händelsen han in för rätta af endera parten blir till heder och ähra rörder, och fiscalen den bråtzlige anklaga bör, om icke han då sielf må wara dommare, då en slijk fiscals action emot honom institueras, emedan som tillförende den, som hela rätten eller någon af dem last giorde, genast och uti samma instantia dömbd blef, uthan att låta honom wijdare anklaga; derföre och Hans Kongl. Maij:ttz nådigste tydeligare uthlåtelse in hoc passu underdånigst imploreres, på det man må gå säkert, och af okunnighet sig ingen wijdare olägenhet tillskynda, än den honom redan skedd
10.
I städerne synes oförgripeliga ingen böra niuta restitutionen in integrum och å nyo sin sak uthföra, som den 13 § synes gifwa anledning till, den nembligen, som i staden är boendes, och in contumaciam dömbd blifwit; emädan han nogsampt hafft tijd och tillfälle
