omröres om cämbnärsactens bifogande; ty woro wäl, att expresse statueras måtte, antingen rådstugurätten skall hafwa macht, särdeles i wichtige och widlöfftige saker, af cembnärsrätten till sakernes desto bättre uplysning, när dommaren så nödigt pröfwar, infordra så wäl protocollet som de öfrige acterne, hwad der förelupit, och om bemälte rättzbetiente skola wara plichtige sådant gratis extradera, eller och om appellanten bör sådant på sin omkåstnad uthfordra, när superior instantia slikt requirerar.
3:o. I anledning af slutet wid § 9 angående juramentum calumniæ frågas, 1:o om wederbörande rätter, der så skiähligt pröfwes, conjunctim skola imponera både parterne och fullmächtigerne berörde juramenta; och 2:o huru procederas skall i dy måhl, när den ena parten är långwägad borto och har sin constituerade fullmächtige för sig, men contraparten sielf är tillstädes uthan fullmächtig.
4:o. Wid den 10:de § woro önskeligit, att Kongl. förordningen af den 10 decembris 1696 om arga procuratorer och deras straff, samt ehrsättiande af skadan, som de sin principal förorsaka, måtte wid alla dombstohlar komma att practiceras, eller åthminstone här exprimeras, hwaruti detta exemplare straff pro temerario litigio skall bestå, mången otidig till nyttig åthwarning. Item att stadgas måtte, det ingens inlaga, som eij witterligen sielf skrifwa och sådant concipera kan, må tillåtas att emottagas, förrän den jempte sådanne fullmächtige är tillika underskrifwen, som effter Kongl. förordningen äro till advocerande behörigen authoricerade, hwilket tiänar till afböjande af många skadeliga uphitzingar hos den gemena hopen.
5. Ad § 12 påminnes, att ett wist wijte wid cämners- och rådstugurätterne må så wäl påläggas den, hwilken både wid andre comparitionsdagen, jembwäl och då en sak wid rådstugurätten immediate uptages, utheblifwer, som det sker med den, som antingen effter den 7 § icke kl. 8 ingifwer sina beswär emot cämbnärsdommen, eller innan kl. 12 därmed samma dag inkommer, aldenstund utheblifwandet effter den 7 §:n ändå synes wara swårare consequence, i anseende till declarationem desertæ causæ, undergifwen, än det, som i denne § omröres. I lijka måtto erhindras och härwid, om det icke skulle wara nödigt, att wisse böther dicteras för den på första comparitionsdagen wid cämbnärsrätten utheblifwande parten.
6. Ad § 15. Det torde lända rätterne till heder och den
