Sida:Förarbetena till Sveriges Rikes Lag 7.djvu/619

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
605
RÄTTEGÅNGSBALKENS HISTORIA

rättegångzordningen kunde blifwa inryckt och specifice upnämbt, äfwen som i Kyrkiolagen och Krigzarticlarne finnes, hwilka ährender till hwart och ett forum höra, warandes fuller allaredo genom åthskillige Kongl. bref förklarat, hwilka måhl i synnerhet wid accijs- och siötullsrätter sampt bergzting och herrar landzhöfdingarne skola afhielpas, men effter som icke alle dommare kunna hafwa deraf, och hwad än wijdare genom Kongl. bref torde blifwa påbudit, communication, serdeles wid dödzfall och ombyten, så att dommaren särdeles på en aflägen orth icke kan få kunskap om alt sådant och således lätteligen förgripa sig wijdare och uthom jurisdiction, än sig bordt, hwaraf åthskillige irringar jembwähl jurisdictionerne emellan förnimmes wara förorsakade. Och fördenskull är wår underdånigste mening, att alt sådant genom en klar och tydelig rättegångzordning kunde till hwars och ens sampt effterkommandens effterrättelse noga separeras och uthnembnas.

2. Ähr och högnödigt, att en wiss åthskillnad giöres emellan cembnär- och rådstugurätternes jurisdictioner, så att wissa mål kunde uthnembnas, hwaruthinnan cämbnersrätterne böra finaliter dömma, uthan hemställande, och hwilka som böra allenast ransakas och odömde hemställas rådstugurätterne, som jembwäl en åthskillnad emellan de så kallade criminalia minora et majora giöras kunde; hwilka förra ciembnärrätterne kunde afdömma, och de senare allenast hemställas, så och att de måhl separeras, som immediate i rådstugurätten böra uptagas.

3. Ändoch den 1 § i högstbemälte Kongl. Maij:ttz förordning wid slutet förmäler, att i små ehrender och de, som icke så lång tijd betarfwa, måge parterne instämmas nästa dagen föruth, särdeles i ciembnärrätterne; så föllier doch deraf den controversien, att sådane stämbningar icke skall wara borgmästare och råd i de små städerne, der ingen ciembnärrätt finnes, anständige, uthan prætenderas 8 dagars termin, oansedt saken woro dagen förr eller samma dag, stembningen begäres, förelupen och upkommen; samma inkast brukas och wid tingzrätterne, att den, som weth sig skyldig, altid beropar sig på den uthsatte 14 dagars termin, oansedt han är boende i sochnen och inwid tingzplatzen. Fördenskull synes oförgripeligen, att den, som bor i den sochnen, som tingzstället är, kunde blifwa förplichtat att swara inom 8 dagar, och emedan de widtbegrepne härader